Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 5. Prästernas arbetsvillkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 B. RUD. HALL
skola uppsökas, förnyas och i kyrkans bok inskrifvas (XV:4), och
vid domkapitelssammanträden låter han läsa upp »Historia Capituli
utur åtskilliga framlidna konungars bref».1 Sedan han i
privilegieboken hade aftryckt just sådana »bref» och nämnda lönehistorik,
på grundvalen af hvilka stiftet upprepade gånger erhållit löneökning
af Gustaf II Adolf, då måste det varit med någon förundran —■
om än icke utan viss rätt — han såg sig anklagad af rådsregeringen
för samhällsvådlig propaganda med påfliga intentioner.
Troligen är både prästerskapets och Rudbeckii förenämnda
skildringar af de faktiska förhållandena alltför mörka.
Framställningarna åskådliggöra emellertid tillräckligt, hur tröstlöst det
tedde sig för dem då de funno t. ex., att en »junker» anklagades
för att bokstafligen hafva trampat sin huspräst under fötterna,
och då de sågo, att allmänheten och statstjänstemännen voro
motspänstiga, att präster måste sälja t. o. m. bibeln för att få mat
och att många af dem under släp och grofarbete försummade sin
tjänst.2 Kyrkoherden i Lillhärad hade blott 13 bönder i sin socken,
»hvilka föga äga och af hvilka han hafver blott en ringa ting att
uppbära om året».3 Han kunde icke där föda och uppehålla sig
utan »är mycket afsigkommen och en fattig man blifven».
1 Så ännu juli 1642. Äfven vid riksdagen och eljest förer han
prästernas, det lärda ståndets och den andliga kulturens talan såsom ingen annan.
2 En Rudbeckii son, också han biskop i stiftet, säger (1672) om By
församling, att den är barbarisk och korrumperad, ett hårdt och motspänstigt
folk, begifvet på allt oskickligt. Prästen där skulle »behöfva hafva
järnhandskar och med båda händerna hålla tygeln». Och om Hed yttrar Joh.
Rudbeckius (1628), att i en så barbarisk församling kunde en präst icke
länge trifvas. En dåtida kyrkoherde i denna efterblifna socken var sä
utfattig, att han säger sig måst sälja sin bibel, den han dock »många år
förvarat». Torkan hade förtagit hans säd på sanden. Hed (1633), VL)A.
Emellertid torde pastorn, af hans vandel att döma, ej läst sin bibel så ofta
ens när han ägde den. Jfr Muncktell, III, s. 298. VDP 1620 21/7, 16/9,
1628 8/2. Jfr SDP 1632 26/10 om österåker; Strängnäs’ synodalprotokoll
1584, § XVI; Hai,i„ Danviken, s. 72 o. f. Åtskilliga prästmän hade nog
ännu samma skäl till klagan som tidigare: de vore föga annat än som hundar
aktade. Jfr här afd. Miljö.
3 Han begär att komma därifrån, »ty uti prästegården äro inga hus,
som doga, och socknen vill intet hålla dem vid makt». Han hade blifvit
öfverfallen af sina församlingsbor vid ett ting, och en hade hotat »slå sönder
honom och sätta honom samman igen». Han fick ej heller ut sin lön; rÖ22
28/8, VDP. Kyrkoherden i Ål hade 1618 blott ett ringa gäld, »däraf han
icke kan hjälpa sig»; i Wän jan hade hans ämbetsbroder fått nöja sig med
8 tunnor spannmål, tills han 1613 genom kungabref får ytterligare fyra.
Rättviks prostarkiv, Nsb, UI/A. Mörk skildring af finländska präster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
