Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARI. ix:s FÖRMENTA KALVINISM
-237
Karl IX:s förmenta kalvinism.
Karl IX intager obestridligt en framträdande plats i svensk
kyrkohistoria såsom det starka, orubbliga värnet för sin faders
och Olavus’ Petri lifsverk gentemot den katolska reaktionens anlopp.
Det kyrkohistoriska intresse, som knyter sig till hans kraftgestalt,
beror emellertid icke blott på denna del af hans lifsgärning,
hvarmed han befästade och tryggade den svenska protestantismens
framtid, utan också därpå att han själf var en kunnig och
intresserad teolog och kyrklig, teologisk författare, kring hvars namn
stridens vågor gingo höga. Som aktiv kyrkoman framträdde han
med reformförslag på den kyrkliga undervisningens och
gudstjänstordningens områden och som teolog med skrifter i tiaens mest
omstridda dogmatiska frågor. Någon förblifvande insats i svensk
kyrklig utveckling åstadkom han visserligen icke härmed, lika
litet som han af samtid orh eftervärld skördat någon berömmelse
som kyrklig reformator och teolog. Men framgång och erkännande
är en otillförlitlig slagruta på historieforskningens mark, och frågan
om Karls kyrkliga och teologiska ståndpunkt är otvifvelaktigt
en fråga af icke liten räckvidd och betydelse i svensk kyrkohistoria.
Det är under öfvergångstiden mellan reformationstidens och
ortodoxiens Sverige, som Karl IX:s lif och verksamhet infaller,
och denna tid innesluter flera viktiga problem för kyrkohistorisk
forskning, hvilka ännu måste betecknas såsom otillräckligt
undersökta och olösta. Det är ett stort steg mellan Laurentius’ Petri
svenska kyrka och 1600-talets, mellan det i många afseenden
originella svenska uttryck för reformatorisk åskådning, som vi äga i
1571 års kyrkoordning, och 1600-talets typiskt lutherskt ortodoxa
uppfattning, mellan den teologi, som där möter oss, och den, som
i konkordieformeln såg sitt högsta och renaste uttryck. Mellan denna
utvecklingslinjes båda ytterpunkter ligger Uppsala möte, hvars
beslut å ena sidan genom att blott upptaga Augsburgska
bekännelsen bland svenska kyrkans symbola och att således icke medföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
