Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl ix:s förmenta kalvinism
2 59
historiskt betydelsefullare än just i denna. Olikheterna i deras
nattvardslära och deras därmed på det intimaste
sammanhängande kristologi hafva mer än något annat bidragit till den
olycksdigra söndringen inom lutherdomen. Utan att närmare behöfva
ingå härpå vill jag i detta sammanhang blott erinra om huru
läromotsatsen ifråga om nattvarden utpräglades bl. a. i dessa båda
formler: i bröd, och vin hafva vi Kristi lekamen och blod (Luther)
— icke in pane, utan cum pane et vino undfås Kristi lekamen och
blod (Melanchton). Till stöd för den förra formuleringen
utvecklades ubikvitetsläran, som från Melanchtonskt håll med största
eftertryck bestreds. Stöden för de båda lärosatserna hämtades
ur Augustana art. X med dess: de coena Domini docent, quod
corpus et sanguis Christi vere adsint et distribuantur vescentibus
in coena Domini, — och ur Variatas motsvarande artikel med dess:
de coena domini docent, quod cum pane et vino vere exhibeantur
corpus et sanguis Christo. Såsom det stora schibbolet betraktades
just dessa uttryck: in pane och cum pane, liksom också antagandet
och förkastandet af ubikvitetsläran.
Hvilken formulering får nu läran om nattvarden i
kyrkoordningen? I kapitlet Om HERrans Natward gifves den i följande
ordalag: Thet retta förståndet j thetta Sacramentet är, at man
här medh bröd och wijn vndfår wårs HERres Jesu Christi sanna
Lekamen och Blodh, såsom ock orden klarliga lyda. Thetta är
min Lekamen . . . Att man på denna punkt möter en teologisk
definition är redan anmärkningsvärdt i en bok, som eljest undviker
teologiska formuleringar och distinktioner, men får sin naturliga
förklaring af det förhållandet, att som bekant just i denna punkt
under föregående decennium utkämpats en litterär fejd mellan
Laurentius Petri och Burreus. Ärkebiskopen hade därvid i sin
lilla skrift: »Om någor stycker vårs Herras Jesu Christi Nattward
anrörandes. Dialogus. Laur. Upsal. 1562,» förkastat
»salcra-mentariernas» lära om ett blott andligt ätande och drickande i
nattvarden och häfdat den lutherska läran om Kristi verkliga,
lekamliga närvaro i nattvarden. Så mycket anmärkningsvärdare
är det emellertid, att det alldeles otvetydigt är Variatas ordasätt,
som användes vid formuleringen af nattvardsläran i
kyrkoordningen. Detta kan icke gärna betyda annat än att man i Sverige
vid denna tid fortfarande stått fullständigt omisstänksam mot
Variata och Melanchtons läroauktoritet.
Gå vi slutligen till Nova Ordinantia Ecclesiastica, som utgafs
I 7 — 18408. Kyrkohist. Årsskrift 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
