Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o otto s. holmdahl
I575» »unanimi episcoporum consensu approbata», såsom det
nästa auktoritativa uttrycket för den svenska kyrkans
konfessionella ståndpunkt, finna vi på denna punkt full anslutning till 1571
års kyrkoordning, snarast med en närmare anslutning till
ordalagen i Variata. Det heter här, att Kristi lekamen och blod
»sam-felt medh brödh och wijn warder vtskifft och vtdelatt». Därtill
kommer, att ubikvitetsläran här uttryckligen och utförligt
förkastas. Genom Ordinantians antagande hade alltså svenska
kyrkan ställt sig i denna viktiga punkt af nattvardsläran på rent
Me-lanchtonsk ståndpunkt, och man menade sig därmed säkerligen
icke hafva lämnat sin lutherska grundståndpunkt. Som vi sett,
ansåg sig hertigen år 1578 kunna inför sin blifvande svärfar gå i
god för sin broders lutherska renlärighet och kvarstående på
Augustanas grund. Innehållet af Nova Ordinantia hade
uppenbarligen icke hvad läran beträffar bekräftat hans i brefvet till biskop
Nils i Strengnäs 1575 uttalade farhågor för konungens kyrkliga
planer.
Jag har härmed pekat på några i ögonen fallande drag, som
äro utmärkande för det konfessionella läget i Sverige under
1570-talet, och som utvisa att den svenska kyrkan än så länge intog en
egenartad ståndpunkt i konfessionellt hänseende i förhållande till
systerkyrkorna i Tyskland. I detta konfessionella läge hafva vi
uppenbarligen att söka de viktigaste förutsättningarna, utifrån
hvilka en svensk vid tiden omkring 1580 gick till studerandet af
de tyska teologiska stridsskrifterna, och hvilka i konfessionellt
hänseende måste tänkas ha influerat på hans omdöme om och
sympatier för • ifrågavarande litteratur. Men innan jag närmare
ingår på hvad detta har att säga oss beträffande den föreliggande
frågan om huru vi ha att förstå hertigens sympatier för Historia
Confessionis Augustanae, måste vi något närmare skärskåda den
konfessionella position, han intog i nyssnämnda bref till biskop
Nils i Strängnäs år 1575.
Han ställer sig i detta på alldeles samma ståndpunkt, som vi
sett Laurentius Petri intagit 1565. Han icke blott förmanar
biskopen blifva vid den lära, som i hans faders tid blifvit bekänd
och predikad i riket, och för hvilken Laurentius Petri äfven efter
sin bortgång säkerligen stod som den främste representanten,
utan han råder honom att därjämte hålla sig till hvad Luther
och Melanchton författat i sina skrifter och att öfverhufvud rätta
sig efter Wittenbergs kyrka, synbarligen i lycklig okunnighet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
