Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
dess anbefallande af Melanchtons Loci och en försvenskad
sammanfattning af dess läroinnehåll (Margarita theologica) och
dess formulering af nattvardsläran, detta allt skulle — för att i
detta sammanhang icke tala om Nova Ordinantia — varit mer än
tillräckligt för att inom den tidens tyska lutherdom, om den varit
närmare underrättad härom, stämpla den svenska kyrkan som
filippistisk och kryptokalvinsk. Detta öde drabbade senare Karl
IX från samma kryka, måhända just därför — det må redan här
sägas — att han energiskt fasthöll vid och mera själfständigt än
dess prästerskap utvecklade sin teologi utifrån denna gemensamma
utgångsställning i förhållande till den sig befästande lutherska
ortodoxien i Tyskland.
Den ofvan framförda uppfattningen om svenska kyrkans
konfessionella ståndpunkt under tiden vid och närmast efter Laurentius’
Petri bortgång vinner också i viss mån stöd af det kända
förhållandet, att antagandet af den för de ortodoxa lutheranerna vid denna
tid viktigaste och afgörande bekännelseskriften, konkordieformeln,
icke ens ifrågasattes på Uppsala möte 1593. I sin synnerligen
intressanta uppsats om Uppsala möte och konkordieformeln har
H. Lundsrtöm med rätta framhållit, »att intet bevis föreligger,
att det svenska prästerskapet och framför allt dess tongifvande
män år 1593 voro öfvertygade om konkordieformeln^
ändamålsenlighet såsom luthersk symbol. Tvärtom är motsatsen i hög grad
sannolik, för att icke säga viss». Förklaringen härtill finner han i
David Chytraeus’ auktoritet och inflytande på det svenska
prästerskapet, och han uppvisar, att flera af Uppsalamötets ledande män
studerat under Chytraeus i Rostock. Denne teolog, som alltså
stått i lifligaste förbindelse med Sverige och dess ledande
kyrkomän och där åtnjöt allmän och obestridd auktoritet, hade
nämligen trädt i allt bestämdare opposition mot vissa punkter i
konkordieformeln och mot andan hos konkordieverkets män. I
förordet till sin 1581 utgifna skrift »De morte et vita aeterna»
uttalade han sig med stort erkännande om Melanchtons Loci, men
med ringaktning om konkordieformeln. Han förklarade sig
likaledes i starkäste uttryck mot fördömelsen af de reformerta kyrkorna;
han afvisade den ubikvitistiska teologiens användning vid
förklaringen af nattvardsläran, ja, bestridde läran om ubiquitas carnis
Christi. Han betraktades också mot slutet af sitt lif af
konkordieverkets män som en filippist och affälling. (Lundström, Skisser
och kritiker, s. 102—117.) Detta är ju synnerligen intressanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
