Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
Dessa korta antydningar, som gifvits på grundval af
framställningen i Loofs’ dogmhistoria, teckna den bakgrund, mot hvilken
den ståndpunkt måste ses, som Karl företräder genom utgifvandet
af sin Bevisbok i dess första del. Han träder därmed i öppen
opposition mot den lutherska ortodoxiens, för dess nattvardslära
grundläggande, i förhållande till den gamla kyrkoläran nya dogm om
communicatio idiomatum. Och han har uppenbarligen därmed
afsett att uppvisa omöjligheten och orimligheten af
ubikvitets-läran. Att han trots det stöd, han hämtar från kyrkofäderna och
den gamla kyrkans lära, likväl icke härvid utgår ifrån en principiellt
traditionalistisk ståndpunkt, däfpå har Block’s nyss omnämnda
undersökning om denna boks förhållande till sin tyska urskrift
lämnat ett intressant och talande bevis. I manuskripten och
förarbetena till bevisboken har han funnit en sats, som uppenbarligen
härrör från den tyska urskriften, och som mot den, som vill vara
klokare och med subtilare argument framkomma och göra sig
själf några trosartiklar, uppställer som afgörande auktoritet »desse
helle och klare kyrkans lärofäders mening». Denna sats har Karl
icke låtit inflyta i den tryckta boken, och Block drar däraf den
slutsatsen, att »Karl ifråga om betydelsen av skriftens auktoritet
och mänsklig auktoritet icke varit ense med sitt original», en
slutsats, som, fullständigad därhän, att Karl säkerligen strukit orden,
emedan han endast tillerkände skriften afgörande auktoritet,
vinner sin bekräftelse af det vi tidigare anfört om hans biblicism.
Här skulle han genom denna uteslutning häfdat densamma, trots
det att han själf ansåg, att citaten ur kyrkofäderna voro det rena
uttrycket för bibelns sanning; alltså i ett sammanhang, där det blott
gällde denna princip och icke någon meningsskiljaktighet i
öfrigt mellan honom och hans källa. — För öfrigt visar Karls
ståndpunkt här och framför allt hans svar på ärkebiskopens kritik af
denna del, att han i sin uppfattning af den bibliska sanningens
innehåll naturligen i lika hög grad som reformatorerna och sin
samtid var bunden af den gammalkyrkliga traditionen och
dogm-bildningen.
Redan här bör påpekas, att denna Karls offentliga
opposition mot läran om communicatio idiomatum i dess
luthersk-ortodoxa form och mot ubikvitetsläran ingalunda berättigar till
karakteriserandet af denna hans ståndpunkt såsom kalvinsk,
reformert. Melanchton och filippisterna, alltså en stor och
ursprunglig del af lutherdomen själf hade bestämdt afböjt att följa Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
