Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
nom att medtaga alla de nytestamentliga recensionerna af
nattvardens instiftelse, i förhoppningen att på denna bibliska basis,
som af alla måste erkännas, en rätt förståelse af detta sakrament
skulle vinnas. Karls starka teologiska intresse på denna punkt
har kommit honom att bortse ifrån de formella betänkligheterna,
som särskilt i de sistnämnda arbetena med rätta kunde
uppställas mot en dylik anordning och mot de upprepningar, som blevo
en följd häraf. Äfven utläggningen af texterna torde ha flutit
af Karls egen penna. Själfva den enkla och konstlösa formen,
de ständigt förekommande upprepningarna och fasthållandet vid
blott ett par genomgående tankar, utan någon allsidigare teologisk
orientering synes mig vittna — på ett ingalunda ofördelaktigt
sätt — om den teologiske amatören.
Ett uttryck, som i utläggningen af texterna ständigt
återkommer, är det att nattvarden är det nya förbundet. Med själfva
nattvardshandlingen har Kristus velat instifta och stadfästa detta,
redan innan han genom sitt lidande och sin död på korset utfört
sitt återlösningsverk; Kristi ord och handling vid
nattvardsinstiftelsen visa direkt på hans försoningsdöd, och dennas frälsande
betydelse tolkas i hans ord: utgjutet till syndernas förlåtelse
för eder och för många. Kristus vill med dessa ord i
nattvardsinstiftelsen »synnerligen trösta sina lärjungar». Om vi därförvilja bruka
sakramentet efter Kristi instiftelse med bröd och vin, »då skola vi
göra det till Kristi åminnelse, det är, komma ihåg, att Gud Faders
vrede hafver varit så stor, att Kristus hafver uppoffrat sin lekamen,
om eljest Guds Faders rättvise vrede skulle varda stillad, och därför
skola vi tacka honom och bruka detta nya testamente till hans
åminnelse och trösta oss vid alla hans välgärningar ». Förf. tar också
fasta på att Kristus enligt hans tolkning af Lukastexten sagt sig hafva
»hj ärteligen längtat att utgifva sin allra heligaste lekamen och blod
till syndernas förlåtelse », och detta ger honom anledning till följande
utläggning, som återspeglar en varm personlig fromhet: »hvar
kristen människa ville nu betänka dessa S. Lukas ord, efter Kristi mun
beskrifna, och med hurudan stor ödmjukhet oss bör begå detta nya
tesamente, när vi skola komma ihåg hans välgärningar och göra det
till hans åminnelse och bör oss fördenskull tacka honom utaf allt
hjärta och hata synden, som hafver förorsakat Kristum, att han
hafver utgifvit sin lekamen och blod till syndernas förlåtelse och
hafver fullbordat, hvad som till våra synders förlåtelse behöfdes,
så att vi skola äta och dricka med honom den andliga måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
