Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
när han betecknar den som Kristi lekamens och blods
delaktighet och fattar den som delaktighet i Kristi återlösningsverk,
när syndernas förlåtelse blir för honom det allt i sig innefattande
ordet för dess frukt och nattvardens gåfva, så visar han därmed
sitt beroende icke blott af de bibliska texterna om nattvarden,
utan också af själfva de bärande evangeliska hufvudtankarna och
uttryckssätten i Luthers och Melanchtons nattvardslära.
Resultatet af vår undersökning af Karls i Bevisboken
framställda nattvardslära har alltså blifvit, att han uttryckligen
förkastar den extrema, i konkordieboken kodifierade lutherska
nattvardsläran om konsubstansen och Kristi lekamens och blods
substantiella, reala meddelande, men att han lika uttryckligt
fasthåller vid de evangeliska hufvudtankarna, som dock utgjorde det
centrala äfven i Luthers nattvardslära. För det förstnämnda
negativa och polemiskt tillspetsade momentet i Karls
framställning har man i litteraturen alldeles förbisett det senare, med dess
positivt evangeliskt-lutherska innehåll. Man har utan vidare
ansett sig på grundval af detta förra kunna beteckna Karls
ståndpunkt i nattvardsläran såsom reformert och kalvinsk. Med
anledning af femte frågestycket säger t. ex. Norlin, att »det
ådagalägger, att Karl i nattvardsläran hade fullkomligt öfvergifvit den
lutherska ståndpunkten», och han menar uppenbarligen, att det
bevisade, att han hamnat i den kalvinska (Sv. kyrkans historia
I, s. 209). Vi hafva emellertid funnit, att Karl icke blott formellt
och för syns skull åberopar sig på Luther och Melanchton, utan
att han i själfva verket reproducerar de evangeliska grundtankarna
i Luthers nattvardslära, och att han i sak helt öfverensstämmer
med Melanchtons framställning af denna.
Om det försvar för Bevisboken, som Karl lät utgå af trycket
år 1606, och hvars titel redan återgifvits, kan jag fatta mig mycket
kort. Uppställningen i boken är följande: ärkebiskopens genmäle
mot bevisboken aftryckes stycke för stycke, och efter hvart och ett
af dessa följer så konungens svar. Om detta Svar säger
Annerstedt med full rätt, att »skriften skall alltid intaga ett märkligt
rum i vår litteratur, ej blott för .författarens skull och de höga
frågor han behandlar, utan ock för den skärpa i tanken och
originalitet i uttrycken, hvaraf den bär prägel». Arbetet utmärker sig
också för ett lifligt och temperamentsfullt och dock klart och
koncist språk och en synnerligen redig, ofta skarpsinnig och träffande
tankegång. Ehuru det vore af stort intresse att närmare ingå på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
