Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl’ ix:s förmenta kalvinism 2q9
jämte en ohjälplig söndring inom lutherdomens eget område.
»Fi-lippismen» blef husvill inom den lutherska kyrkan och uppgick
småningom helt i den reformerta. Melanchton, hvars inflytande
i andra afseenden kom att dominera inom den lutherska ortodoxien,
hade just i ofvannämnda fråga vägrat följa Luther på hans
kato-licerande och skolastiska afvägar. Han och hans lärjungar
företrädde otvifvelaktigt en mera klart evangeliskt orienterad
sakramentslära, tack vare deras fasthållande vid det väsentliga och
bärande nya i Luthers. Härmed fanns inom den ursprungliga
lutherdomen själf möjligheten till en alltomfattande
protestantisk samling, liksom också ett ferment till en fortsatt evangelisk
utveckling i en viktig och central punkt i protestantisk åskådning.
Båda förspilldes, när Melanchtons uppfattning blef stämplad som
häretisk och hans auktoritet underkändes, och när den
lutherska ortodoxien med obönhörlig konsekvens bortstötte den
ursprungliga del af lutherdomen, som ej ville underskrifva kättardomen.
Sveriges lutherska kyrka synes från Laurentius’ Petri dagar
ända fram till Uppsala möte hafva ägt särskilda förutsättningar
för att inom lutherdom häfda en fri och själfständig ställning till
den inom sitt eget skal sig slutande lutherska ortodoxien. Det
synes hafva förefunnits särskilda möjligheter inom den svenska
kyrkan för att denna kunnat öfvertaga den viktiga roll, som blef
beröfvad filippismen, att utgöra en förmedlande länk mellan
lutherdomen och den öfriga protestantiska världen. I striden mellan
Karl IX och det svenska prästerskapet yppar det sig, att dessa
möjligheter icke längre förefinnas. De hade realiserats i en svensk
man och därtill den främste och mäktigaste i samhället, men han
synes icke haff någon svensk meningsfrände i någon mera
betydande ställning. Hans framträdande som aktiv kyrkoman och
teolog mötte det kompaktaste motstånd och blef en episod i svensk
kyrkohistoria. I Gustaf II Adolf fortlefde dock något af faderns
friare ande och satte sitt förblifvande spår i hans insats i
protestantismens historia och i hans protestantiska enhetstankar, som
sprängde de af den lutherska ortodoxien uppresta murarna.
I det motstånd, som omintetgjorde Karls kyrkliga och
teologiska syften och planer, möter oss den redan fullt utbildade
lutherska ortodoxien inom svenskt område, och detta främst i
ärkebiskopens, Olaus Martini, gestalt, hvars frimodiga och öfver
-tygelsefasta framträdande i denna strid med rätta tillvunnit honom
eftervärldens beundran och kärlek. Redan vid riksdagen i Nykö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
