Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Rurik Holm. Den svenska missionen bland lapparne och dess möte med lapparnes religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska missionen bland lapp arne
7,2 "J
utbredt svensk kultur genom de alster af svensk husflit och svenskt
jordbruk, som de af satte på sina resor, liksom genom sitt svenska
språk och genom den form af svensk bildning, som dessa enkla
norrbottensbönder kunde finna uttryck för under sin samvaro
med lapparne. På detta sätt mottogo dessa under medeltidens
gång impulser från grannfolket äfven i andligt afseende. Deras
religion, sådan den framträder i 1600- och 1700-talens källor,
rymmer en mängd element, som upptagits från nordbornas hedniska
tro; men äfven en hop kristna föreställningar ha säkerligen ganska
tidigt sipprat öfver till lapparne. Om något medvetet och
afsiktligt utbredande af vare sig svensk kultur eller kristna
föreställningar från birkarlarnes sida kan det dock icke vara tal.
Tvärtom förefaller det ej vara utan allt fog som den katolske
diplomaten och historieskrifvaren Damianus a Goes, hvilken stod i nära
förbindelse med den svenske ärkebiskopen Johannes Magnus,
i sitt arbete »Deploratio lapponiæ gentis» (Lovanii 1544), tom.
III, uppger, att de rent af motarbetade lapparnes kristnande,
emedan de befarade, att därigenom deras handelsintressen och
skattekräfningsrätt skulle bli lidande.
Men direkta försök till kristen mission bland lapparne saknas
ej under medeltiden. Det första härleder sig från ärkebiskop
Adalbert af Bremen (1045—1072), den lysande kyrkofursten,
af hvilken hans yngre samtida Adam af Bremen tecknat en klar
och fängslande bild i »Gesta hammaburgensis ecclesiæ». Hans
nitiska arbete för Nordens kristnande sträckte sig äfven till dess
af-lägsnast boende invånare, och Adam förtäljer (3:dje boken), huru
Adalbert till biskop öfver Hälsingland, hvarmed man då förstod
ungefär hela det nuvarande Norrland, ordinerade Stenfi eller
Staffan, och huru denne skall ha vunnit många äfven bland
»skrid-finnarne» för kristendomen. — Ärkebiskoparne i Uppsala
betraktade framdeles lapparnes land såsom hörande till sin dioeces
och kunde någon gång utsträcka sina visitationer ganska långt
upp mot norr längs kusten; om Hemming Laurentii är det
sålunda bestyrkt, att han på 1340-talet färdats ända upp till Torne
älf och därvid döpt en del lappar.1 Såsom missionsföretag kunna
emellertid dylika visitationsresor näppeligen betraktas, och då
de endast omfattade kustsocknarna, lämnades själfva Lappmarken
oberörd. Men från samma århundrades slut finnes ett märkligt
1 Jfr Åbo domkyrkas Svartbok (Hfrs 1890),$. 154; Rhyzelius,
Episcopo-scopia Sviogothica, Lkpg 1752, s. 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
