Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Rurik Holm. Den svenska missionen bland lapparne och dess möte med lapparnes religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r. holm
vittnesbörd om vaknande missionstankar. Det ej minst
anmärkningsvärda är, att de utgingo från en lappkvinna, Margareta, som
blifvit kristen och var uppfylld af glödande, svärmisk ifver för sina
landsmäns omvändeelse. Buren af sin nitälskan, vandrade den
lilla lappkvinnan den långa vägen från norrskenens land ned till
sydligaste Sverige och lyckades vid ett personligt besök i Malmö
vinna sin mäktiga namnes, drottning Margaretas intresse för
saken. Drottningen utfärdade i aug. 1389 en skrifvelse, på samma
gång en missionärsfullmakt för lappkvinnan och ett
undervisnings- och förmaningsbref till lapparne.1 Af den bevarade
brefväxlingen mellan prelater och kyrkliga myndigheter framgår också,
att både lappkvinnan Margareta själf och hvad som var hennes
hj ärtesak väckt mycken uppmärksamhet, fastän vi icke känna
något annat resultat af hennes missionssträfvänden, än att en viss
Toste år 1419 var verksam för lapparnes omvändelse.2 Men detta
står i alla fall som en isolerad episod, och vi äga i öfrigt ingen
underrättelse om egentligt missionsarbete i Lappmarken under
medeltidens sista århundraden. Den förut omnämnde författaren
Damianus fällde också 1544 det omdömet, att föga kännedom
om Gud och Kristus fanns i lapparnes bj’gder.
Med Gustaf Vasa begynte äfven för lappmarkerna en ny tid;
hans nydaningsarbete sträckte sig också dit. Den svenska
statsmakten, af hvilken lapparne dittills knappt haft någon
omedelbar känning, lade nu på dem sin skyddande, ledande och fostrande
hand. Birkarlarnes handelsrättigheter inskränktes, deras
skatte-kräfningsrätt upphäfdes, och lapparne ställdes direkt under
kronans lappfogdar, som hvarje vinter gjorde en resa genom sitt
distrikt, där de togo upp skatt, höllo ting och drefvo handel för
kronans räkning. Rätt skipades efter svensk lag, och lappar började
därvid sitta i nämnden jämte birkarlarne; redan på 1500-talet
äro sålunda lapparne att räkna som fullgoda svenska medborgare.3
Under 1600-talets första år verkställdes så genom Karl IX
den organisering af Lappland, på hvars grund senare tider i det
stora hela byggt. Det gällde för Karl IX att skaffa Sverige fast
fot vid Ishafvet, men en nödvändig förutsättning därför var ett
välordnadt och med Sverige fast förbundet Lappland, ty genom
1 Tr. hos Troil, Skrifter och handlingar till upplysning i svenska
kyrko-och reformationshistorien, I (Ups. 1790), s. 368.
2 Se härom skrifvelser i Skandin. Handlingar XXIX, s. 21 ff.
3 Jfr v. Düben, a. a., s. 422 o. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
