Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Rurik Holm. Den svenska missionen bland lapparne och dess möte med lapparnes religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska missionen bland lapp arne 7,2 "J
Lapparnes religion står på animistisk grund; det är i
animis-mens (i vidsträckt betydelse) religiösa föreställningar som
scha-manismen sänker sina rötter. Till en början ha orden schaman
och schamanism, i enlighet med sitt ursprung från det
mandschu-tungusiska språket, tillämpats endast på hednisk kult och undertro
bland naturfolken i de nordligaste delarna af det ryska riket.
Men i samma mån som analoga kultföreteelsers och religiösa
föreställningars allmänna förekomst ådagalagts, ha de nämnda orden
vunnit burskap som allmänna etnologiska och religionshistoriska
termer, såsom betecknande tron på vissa utomordentligt utrustade
personers (schamaners) förmåga att träda i omedelbar förbindelse
med andarne och att utnyttja dem. Här intresserar det närmast,
att schamanismen utgör ett föreningsband mellan de arktiska
folken från Skandinavien i väster till Amur och Sachalin i öster;
och hvad källorna förtälja om den lappska schamanismen blir
därför ytterligare belyst genom motsvarande företeelser hos de
nordasiatiska folk, där schamanismen ännu lefver mer eller mindre
oblandad.1
Samma roll som medlare mellan människovärlden och
andevärlden, hvilken schamanen spelar hos de nordasiatiska folken,
tillkom hos lapparne nåiden eller trollkarlen; och samma
hufvudsakliga drag möta på båda hållen i fråga om »schamanerandet», d. v. s.
den kulthandling, genom hvilken schamanen eller nåiden träder i
omedelbar förbindelse med andevärlden. Det mest karakteristiska
och betydelsefulla i denna kulthandling är extasen, hvarunder
scha-manens ande lämnar den medvetslösa kroppen och beger sig till
andevärlden i och för utförande af den ena eller andra uppgiften.
Den psykiska jordmån, ur hvilken schamanismen utvecklat sig, är
också väsentligen att söka i den nervositet, den öfverkänslighet
och mottaglighet för intryck, som ännu i hög grad kännetecknar
de arktiska folken. Samma nervösa konstitution kännetecknar
lapparne; talrika exempel på nervösa anfall hos dem äro bevarade2,
och i de nordligare trakterna, i finska och ryska Lappland, äro de
ännu ganska vanliga; i Sverige uppträda de numera i form af
læ-stadianernas bekanta skrik och hoppningar, »liikutuksia», men
1 Af den sibiriska schamanismen föreligger på svenska en kort och
dock rikhaltig undersökning i J. Stadlings arbete »Shamanismen i norra
Asien» (Sthlm 1912).
2 Jfr bl. a. Högström, Beskrifning öfwer de til Sveriges krona lydande
Lapmarker (Sthlm 1747), kap. 9, § 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
