Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - IV. Lehnbergs religiösa optimism - 5. Etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT
71
och »lycksalighet». Arbetet med egen förbättring är att »vinna
det man kallar menniskans fullkomlighet». Och såsom förut
blifvit utredt, är denna fullkomlighet något, som ligger i människans
natur och är således egentligen ingenting omöjligt att uppnå. Och
under detta arbete känner sig den »Vise» »rikeligen belönt». Denna
belönings art beskrifves sålunda:
En samling af ädla och stora känslor väcktes i mitt hjerta tillika med
gudsfruktans och dygdens begär. Ack! jag påminner 111ig med välsignelse,
och njuter ännu i detta ögonblick glädjen af de stunder, då, redan i början
af en helgad vandel, känslan af frid med Himlen, af oskuld, af frihet ocli ett
upphöjdt värde fägnade min själ. Och huru troget hafva icke dessa dygdens
vederkvickelser och belöningar följt och muntrat mina steg, under en
fortfarande vandring på samma bana!
Kyndelsmässodagens text om Simeon i templet ger på annat
ställe (II) anledning att tala om »en tidig gudaktighets inflytelse
på vår ålderdoms lycka och ro». Det är den harmoniska och
stilla ålderdomen, hvarpå hufvudvikten där ligger; däremot
bortses från det religiösa motiv, som ligger i textorden: »Herre, nu
låter Du din tjänare fara i frid». Lehnbergs tankegång framgår
tydligt af dessa ord: »Mecl Christendomens och förfarenhetens
ljus vill jag visa eder en makt att, till betj’dlig mån, segra öfver
ålderdomens besvär, och att nära eller återkalla ett slags
ungdomslif och styrka hos en af naturen öfvergifven ocli aftynande varelse».
Hela synpunkten är epikureens, som med vemod erinrar sig de
lyckliga ungdomsdagarna, ocli som söker inrätta sin ålderdom
efter samma epikureiska lcfnadsideal. I detta ideal ingår
gudaktig-heten, så till vida, att den »sätter hela vår varelse i en bättre
ordning och skick». Gudaktigheten möjliggör således en harmoniskt
lycklig ålderdom och »håller många grader af ålderdomssvaghet
ocli bräcklighet alldeles ifrån oss», samt skapar »stillhet och trefnad
i själen». Hela det öfvervärldsliga idealet är här bortelimineradt
och i dess ställe står den förfinade njutningen i en behaglig ålderdom,
som i döden fortsätter i form af »lycksalighet». Texten har ett
ord: »mina ögon hafva sett din salighet», hvilket under Lehnbergs
behandling får en alldeles annan valör: saligheten är = en behaglig
ålderdom. Epikuros hade mycket väl kunnat instämma i dessa ord,
som hos Lehnberg skola beteckna det kristna lifsidealet: »Naturens
vishet och Religionens låta, från alla tider, höra sina bud till
menniskan att sätta tillbörliga gränser för begäran, att icke omåttligen
älska, eller utan inskränkning njuta, hvad som tillhörer den sinliga,
eller utvärtes lyckan». När Lehnberg får fatt i ordet »rättfärdig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
