Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - IV. Lehnbergs religiösa optimism - 5. Etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
EDV. I.EUFVÉN
hetens frukt skall vara frid», så bortstryker han ur dessa ord ali
hänsyftning på något öfver världsligt, samt parafraserar detsamma
sålunda: »ett af de gudomliga sanningarna upplyst och lielgadt
hjerta bibehåller sitt sinne lugnt och förnöjligt, ehvad olika
vändningar de yttre händelserna må taga i världen ». Beskrifningen är
ju kalkerad på stoicismens »impavidum ferient ruinæ», ehuru utan
den stoiske vises sinnesstyrka. I hvarje fall är afståndet långt
till det verkligt kristna lifsidealet.
Såsom nyss påpekades, rör sig Lehnberg gärna med tanken
på mänsklighetens eller andras väl. Däruti ligger otvifvelaktigt
en verkligt humanitär tanke. Hvad upplysningen betydt på det
sociala och humanitära området, får visserligen icke underskattas.
.Men äfven detta i sig själf sympatiska drag kommer att förryckas,
därigenom att det inställes i 1700-talets individualism och
upplys-ningsdeism. Denna senare rör sig i öfverflöd med begreppen dygd
och välgörenhet, men på sådant sätt, att hela den kristna moralen
blef öfverflödig. Man befordrar andras väl icke såsom en religiös
plikt, icke heller af social pliktkänsla, utan såsom ett led i den
välgörande individens egen »lycksalighet». »Förströ din egen sorg
genom det ädla bemödandet att förskingra andras.»
(Fastlags-sönd., II.) »Att förskingra andras sorger» är sålunda icke baseradt
på någon i djupare mening social eller religiös altruism, utan på
det egoistiska lyckobehofvet: man gagnar sig själf, därigenom att
man »förströr sin egen sorg». I en Böndagsperdikan, II, har
Lehnberg särskildt gifvit uttryck åt sitt sociala dygdepatos och sin
humanitära medkänsla genom i och för sig goda och riktiga
anvisningar till »dygd» och »välgörenhet»; hela framställningen samlar
sig i en afslutning, som tydligt anger dygdemotivets
individualistiska art:
O! Gudälskande Menniskovän, värdige Välgörare efter Guds och Jesu
sinne! när, utan fåfänga påståenden, af öm tillgifvenhet för din och dina
bröders Gud, du öppnar dem ditt hjerta och dina välgerningar: när utan
inskränkning du lånar din godhet åt allt, hvarigenom du kan göra andra lyckliga: när
för mensklighetens sak du ej en gång fruktar mödan och lidandet — då, känn
i din saktmodiga glädje, att Himlens behag och menniskors välsignande
önskningar hvila öfver dig. Njut ersättningen i ditt samvete för hvad du
förlorat i diu välgerning. Njut nöjet att se alla goda anleten ljusna i din
närvaro, och mulna vid din bortgång. Njut hoppet att tusende hjertan skola
nedkalla den Allsmäktiges hugsvalelse öfver din sorg, anropa Gud att en
gång vara ditt bistånd i den sista striden, och lätta din andas öfvergång
till en lyckligare verld, der den gode och trogne tjenaren går in i sin
Herras glädje. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
