Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 4. Nyanglikanismens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O YNGVE BRILIOTH
görelseläran är Knox den förmedlande länken mellan Wesley och
Newman. Samma descendens konstaterar han ifråga om krafvet
på fastor, böner för de döda, uppskattningen af de stora
mystikerna. På det hela hade Knox’ inflytande förmedlats af Jebb,
som, ehuru han var en lärd teolog med humanistisk bildning, dock
saknade egentlig originalitet, och författaren ger följande skarpt
formulerade sammanfattning af sin åsikt: »Wesley begat Knox,
and Knox begat Jebb, and Jebb begat Rose and Pusey and
Newman ».
Denna utmanande teori har gifvetvis ej blifvit väl upptagen af
den egentliga traktarianska historieforskningen. Den bemöttes
redan samma år af Church (i The Guardian för d. 7. sept. 1887),
som bestämdt häfdar Oxfordmännens oafhängighet af Knox och
Wesley: »Oxfordmännen funno sina läror, där Wesley i sina yngre
dagar fann dem, och där Knox efteråt fann dem, men de funno dem
alldeles bestämdt icke genom vare sig Knox eller Wesley». Han
gör gällande, att Stokes bygger sina påståenden på ett otillräckligt
material och att inga personliga förbindelser existerade mellan
Oxfordmännen och Knox. Väl anticiperade Knox på en del punkter
rörelsens program och förberedde den, men Church tror ej, att den
blifvit på något vis olika, om K. aldrig skrifvit en rad.
Alla Churchs direkta upplysningar om Oxfordrörelsen ha
förvisso anspråk på att upptagas med fullständigaste tillit. Och
att Stokes’ faktiska material icke berättigar till de långtgående
slutsatser, denne drar däraf, torde han kunna anses ha uppvisat. I
sin History of the Ox/ord Movement har också Church erkänt det
besläktade i Jebb’s skrifter, och i dessa hör han »echoes of the
meditations of a remarkable Irishman, Mr. Alexander Knox». Men
han anser, att det först var sedan Oxfordrörelsen tagit gestalt,
som dennes fulla betydelse blef erkänd. Men knappast har det
gifna uppslaget därmed uttömts, och det hade i varje fall förtjänat
att bli föremål för en mera ingående diskussion, än det blifvit.
Nu synes den traktarianska historieskrifningen, då den någon
gång tar hänsyn till Knox, snarast med en viss irritation afvisa en
tanke, som man tyckes anse skulle beröfva nyanglikanismens
erkända fäder en god del af deras originalitet.1 Liddon försäkrar
kategoriskt, att »tractarians . . . certainly were not indebted
to him (Knox) for anything they knew of Catholic antiquity
1 Så t. ex. Oli.ard i hans Oxford Movement.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
