Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 4. Nyanglikanismens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY ANGLIKANSK RENÄSSANS
1 1 5
and Catholic truth», och anför Pusey som muntlig auktoritet
härför.1
Det måste erkännas, att det faktiska materialet med afseende
på förbindelser mellan Knox och Oxfordmännen är ganska ringa.
Ty det är knappast rådligt att lägga alltför stor vikt vid ett
uttalande af Newman’s broder, F. W. Newman, hvars erinringar bära
ett så beklämmande vittnesbörd om författarens oförmåga att
förstå broderns utveckling, hvilkens riktning var honom i så hög grad
motbjudande. Han yttrar: »Puseyism did not begin with my
brother, but with Alexander Knox, a pious admirer of Wesley, who
condescended to give me several private talks in Ireland».2 Knox
själf tycks först ha blifvit närmare känd genom sina Remains.
Första gången, han omnämnes i Newmans brefväxling, är i ett bref
af Newman (dat. d. 9. febr. 1835), där denne jämför Knox med
Coleridge. I ett bref, skrifvet i september s. å., från B. Harrison,
meddelar denne, att Knox’ Remains hör till de böcker, Rose vill
ha recenserade (i British Magazine), och han tillägger: »Jag vet,
att Pusey läser Knox mycket uppmärksamt». För samtiden
stod det väl ännu ej klart, att Jebb egentligen var Knox’ språkrör.
Och Jebb var för Oxfordmännen ingalunda obekant. Redan den
27/io i833 skrifver W. Palmer till Newman: »I wish you and
Froude, and Keble could have heard the Bishop of Limerick and
Mr. Forster yesterday, talking of Church matters; it would had
done your heart good». Att åtminstone den gren af rörelsen, som
Palmer representerade, mottagit kraftiga impulser genom Jebb,
synes sannolikt. År 1836 (d. 22/n) återger H. B. Wilberforce
i bref till Newman sina intryck af Jebb och talar om hur denne
utan att tillhöra Oxfordskolan genom eget studium af den kristna
forntiden kommit till alldeles samma slutsatser. Newman har
härtill antecknat, att han, så vidt han vet, aldrig personligen råkat
Jebb. Det personliga inflytandet på själfva Oxfordmännen vid
rörelsens början kan, om man möjligen bortser från W. Palmer,
knappast ha varit afsevärdt. Då sedan Remains utkommo, torde
dessa på visst sätt kommit som en befordrande faktor, men knappast
väckt allmännare uppmärksamhet; striden började redan stå het
kring Träets, och Knox hade ej stämma att göra sig hörd i kampens
1 Life of Pusey, I, s. 260. Om Keble’s uppfattning af Ivuox se Coleridge,
Memoir of Keble, I, s. 250 ff.
2 Contributions chiefly to the early History of the låte Cardinal Newman,
2. Ed. London 1891, s. 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
