Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 5. Romantik och nyanglikanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
YNGVE BRILIOTH
Men de konvertiter, hvilkas öde afgjorts genom Walter Scott’s
medeltida pageants och Pugin’s spetsbågefönster, höra ej till dem,
som göra epok i kyrkohistorien. Walter Scott’s egen protestantism
var alltför fast rotad i den skottska jorden för att kunna ryckas upp
af romantikens milda vind. Han blef aldrig reaktionär som de
tyska romantikerna, och i samtidens katolicism såg han föga mer
än en absurd vidskepelse.
Oxfordrörelsen var vida mer orienterad på fornkyrkan än på
medeltiden. Så kunde Walter Scott’s hänförelse för medeltiden
endast delvis komma den tillgodo. Men den andades dock, liksom
han, den idealiserade historiens luft. Och det sedliga allvar, som
präglade hans verk, gjorde för första gången romanen till kyrkans
bundsförvant. Evangelikalismen| afvoghet mot 1700-talets
romanlitteratur hade icke enbart berott på obskurantism. Vi ha mycket
bestämda vittnesbörd om att Oxfordmännen voro medvetna om
sin tacksamhetsskuld till Walter Scott. Liddon berättar om Pusey,
att han i sin konversation ofta underströk den skottske bardens
förhållande till Oxfordrörelsen.1
Intet kan vara mer belysande för Walter Scott’s ställning till
»the catholic revival» och de känslor, med hvilka dennas
representanter betraktade honom, än Keble’s essay i British Critic år 1838
med anledning af publikationen af Lockhart’s Memoirs of the Life
of Sir Walter Scott* Denna uppsats, hvars hufvuddel är en
principiell analys af den Scottska diktningens väsende och af dess
romantiska, antiklassiska karaktär, utmynnar i en elegisk betraktelse
öfver Sir Walter’s religiösa ställning: »Hvad, om denne begåfvade
författare hade blifvit kyrkans skald, i lika eminent mening som han
var skalden för gränstrakternas och höglandets riddarlif? En sådan
betraktelse skall, det är vår tro, icke befinnas vare sig
ovidkommande eller ovälkommen. Den är ej sökt, ej heller ovidkommande,
ty den kommer spontant, våga vi säga, i tankarna hos de flesta
läsare, som insupit katolska principer. Då sådana betrakta Scott’s
karaktär, vare sig som den är framställd i hans biografi eller visar
sig i hans skrifter, kommer beständigt den känslan af sig själf:
cum talis sis, utinam noster esses. »3
Förklaringen ligger, finner Keble, i hans religiösa utveckling,
1 Life of Pusey, I, s. 254.
2 Omtryckt i keble, Occasional Papers and Reviews, Oxford och London
1877 (utgifven postumt med företal af Pusey), s. 1—80.
3 Keble, a. a., s. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
