Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 5. Romantik och nyanglikanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY ANGLIKANSK RENÄSSANS
1 1 5
för oss intresse förnämligast genom sitt inflytande på sin tids,
eller snarare den kommande tidens religiösa tänkande. Southey
kan endast genom det häfdvunnas rätt räknas till sjöskolan. Hans
utveckling i kyrkovänlig riktning är lika tidstypisk som hans
skaldebröders i triumviratet, och vi ha i det föregående anfört ett par
uttalanden af honom. Han är den af de tre, som kanske mest
afgjordt användt sin penna i de kyrkliga tankarnas tjänst, särskildt
i The Book of the Church (1824) och Vindiciae Anglicanae (1826).
Men öfverhufvud höll Southey’s inspiration icke jämna steg med
hans produktion, och den har knappast flödat särskildt ymnigt i
hans direkt kyrkovänliga arbeten. Han tillhör därför icke tidens
såningsmän, och vi behöva knappast ytterligare ägna honom vår
uppmärksamhet. Wordsworth, den tredje i laget, är en af
världslitteraturens främsta representanter för en religiös
naturuppfattning, och han har direkt afgörande påverkat författaren till The
Christian Year. Den personliga utveckling, som sjöskolans skalder
genomgingo, från ungdomens svärmeri, som drömde om
kommunistiska paradis vid Susquehannas vatten eller hänfördes för
Girondisternas revolutionära idealism, till mannaålderns lika
uppriktiga hängifvenhet för de historiskt gifna värdena i stat och
kyrka — denna utveckling är i hög gracl typisk för det släkte,
de tillhörde.
Om vi öfverhufvudtaget ha rätt att instänga Coleridge’s
mångfrestande ande inom romantikens råmärken, är han det bästa
exemplet på hur den mångsidiga komplex af tankar och stämningar,
som vi kalla romantik, gömde begynnelsen till vidt divergerande
utvecklingslinjer. Newman såg i Coleridge en vägrödjare, men var
ej blind för att dennes tänkande i väsentliga stycken var
inkonge-nialt med hans eget.
»Medan historien», heter det i fortsättningen på den
uppsats af Newman, ur hvilken vi nyss anfört hans värdesättning af
Walter Scott, »på prosa och vers sålunda gjordes till ett verktyg
för kyrkliga känslor och tankar, höll en filosofisk basis för densamma
på att danas af en mycket originell tänkare, som, under det att han
tillät sig en frihet i sin spekulation, som ingen kristen kan medgiva,
och gjorde sig till tolk för slutsatser, som ofta voro snarare
hedniska än kristna, dock ingjöt en högre filosofi i frågande sinnen, än
de hittills hade varit vana att mottaga. På detta sätt profvade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
