Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 6. Noetikerna. Statskyrkoproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N YANG LIK ANSK RENÄSSANS 169
Bekantskapen med Niebuhr hade öppnat nya viaaer lor honom i
antikens historia, hans egentliga fält. Men den kritiska skolning,
den gaf honom, och fortsatt bekantskap med tysk vetenskap förde
honom äfven i teologien ut på djupare vatten, än kanske någon
af hans samtida i England befor. Väl anade lian knappast det
kritiska arbetets konsekvenser på bibelforskningens område, men
hans religiösa innerlighet förbands med en verkligt frisinnad
mottaglighet för de nya bidrag, som tiden hade att lämna till
uppenbarelsens tolkning. Arnold hann aldrig infria hvad ansatserna
lofvade. Hans lärjunge och biograf A. P. Stanley tog här arf
efter honom. Att det var den historiska uppfattningen, som
framför allt skillde honom från Whately, har förut påpekats. Gemensamt
med denne hade han det allmänna prästadömets tanke och en djupt
rotad motvilja mot ali sacerdotalism.
Dessa voro de förnämsta utgångspunkterna för hans tänkande
öfver kyrkans väsende. Det var genom sin programskrift Principles
of Church Reform af år 1833, som han först på allvar väckte strid
kring sitt namn och införde ett nytt jäsämne i en kyrkopolitisk
situation, som dessförinnan syntes vara tillräckligt upprörd. I ett
Postscript af samma år utförde han närmare sina grundläggande
idéer.
Hvad som dref Arnold att framlägga sitt reformprojekt var
en öfvertygelse, att den engelska kyrkans dagar vore räknade, om ej
en radikal förändring skedde. Och han kan ej tänka sig ett värre
öde, ej blott för kyrkan utan framför allt för staten, än att de två
skulle bli åtskilda.
Det skulle betyda, att England ej längre blefve en kristen
nation. Och »i en sådan stat skulle den hedniska religionens
införande vara en absolut välsignelse; hvad som helst skulle vara
bättre än ett nationellt samfund, ej bildadt för några högre än
naturliga ändamål, för att sätta människor i stånd att äta, dricka och lefva
i öfverflöd, utan att erkänna någon makt som högre än dess egen,
och i följd däraf, ingen lag som högre än dess municipala påbud.
Låt några få generationer gå öfver en sådan stat, och den missionär,
som skulle predika Ceres’ dyrkan, eller inrätta ett Apollosorakel,
eller lära folket att tända Vestas heliga eld på sitt lands
gemensamma altare, skulle bli för detta förnedrade samfund som lif från
de döda. »* Arnold’s uppfattning af förhållandet mellan stat och
1 Principles, s. 75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
