Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 7. Tidens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
nyanglikansk renässans I 7 7
När därför konservativa statsmän mot slutet af 1820-talet
nödgades genomföra några af de högljuddast kräfda reformerna,
såg man häri endast utslag af en kyrkofientlig och religionsfientlig
ande, som det gällde att på hvarje punkt bekämpa. De kyrkomän,
hvilka som Arnold hade en mer frigjord uppfattning, måste väl i
sina ämbetsbröders förblindelse se en vida verkligare fara. I
test-och korporationsakternas upphäfvande såg man endast början till
en allmän stormlöpning.
Det är för oss omöjligt att dela den kyrkliga samtidens fasa
öfver att statens ämbeten upphörde att vara förbehållna för den
anglikanska kyrkans medlemmar, eller dem, som genom »occasional
conformity» fullgjorde krafvet på kommunion vid dess altaren.1
Det ter sig för oss söm en enkel akt af rättvisa. Dock få vi ej
härvid förbise, att förändringen hade de allvarligaste konsekvenser
för kyrkans författning. Hittills hade parlamentets envåldsmakt
öfver kyrkan kunnat motiveras med att det utgjorde en slags
lek-mannasynod. Nu fanns ej längre den fiktiva kongruensen mellan
stat och kyrka kvar. Detta gaf upphof till ett problem, som för
kyrkan blifvit allt allvarligare, tills det slutligen på allra sista tiden
åtminstone delvis lösts.
När år 1919 en. kyrkoförfattning genomförts, hvilken såsom
villkor för rösträtt till kyrkans församlingar kräfver en
förklaring af vederbörande, att han icke tillhör något religiöst samfund,
som ej är i kommunion med Englands kyrka, så har därigenom
för första gången en bestämd gräns blifvit dragen, som skiljer
mellan statsmedborgare utanför och innanför den nationella kyrkan.
Det är detta, som samtidens anhängare af det gamla idealet från
Hooker om kyrkans identitet med nationen med ali makt sökt
bekämpa. Men i själfva verket är fjolårets reform endast en
konsekvens, och en för kyrkans fria lif nödvändig konsekvens af 1828
och 1829 års reformer. Det var dessa, som för alltid flyttade
Hooker’s kyrkoideal till de teoretiska idealens blå nejder och gaf en
ny aktualitet åt det puritanska kyrkobegreppet, om ock i ny gestalt.2
1 Ännu var man dock långt ifrån verklig likställdhet, så länge landets
främsta bildningsanstalter, dess gamla universitet, voro förbehållna åt dem,
som kunde ge tillfredsställande garantier för sin lojalitet mot kyrkans lära och
ordningar.
2 Jfr MorlEY, Life of Gladstone, I, s. 114. — I den gamla goda tiden
hade anglikanska kyrkomän älskat den kungliga Suprematien. Men när denna
blef »endast en mask för parlamentets makt och så ett verktyg för den hatade
12 — 2039. Kyrkohist. Årsskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
