Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Essays on the early History of the Church and Ministry by various writers edited by H. B. Swete. Af Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 anmälningar och granskningar
fornkyrkan för tanken på flera rivaliserande kyrkor. Det hörde till
kyrkans väsende att vara en. Så kom också montanismen att för sin
andliga kyrka kräfva samma monopol på att vara den enda sanna
ecclesia. Men samma profetiska riktning, som i montanismen
revolterade mot den synliga kyrkans system, hade varit en väsentlig faktor
vid detta systems uppbyggande. Därför höll storkyrkan fast vid, att
alla kyrkans ämbeten och former voro karismatiska. Kyrkan var den
särskilda sfer, inom hvilken Anden verkade :— om man också ej
förnekade, att han äfven bland hedningarna funnit sina utvalda verktyg.
Men endast därinom funnos sakramenten i verklighet och samling.
Och på Andens närvaro inom kyrkan grundades anspråken på kyrkans
helighet, och jämväl tron på att sanningen fanns där som ett
anförtrodt gods, hvilket biskoparna som apostlarnas efterträdare hade att
bära vidare och i mån af behof framtaga. Författarens slutord
hopsummerar hans ståndpunkt: »Hur långt än historien kan följas tillbaka,
kan ingen tid tillnärmelsevis angifvas för katolicismens uppträdande i
kyrkan. Kyrkan var katolsk från början.»
I den andra uppsatsen, The Christian Ministry in the apostolic
and subapostolie periods, behandlar D:r ArmiTAGE Robinson, förut
dean af Westminster, nu af Wells, frågan om det karismatiska
ämbetets karaktär i förhållande till det fast utbildade
trefaldiga.församlings-ämbetet. Han häfdar här i stort sedt samma uppfattning, som
framfördes af Lightfoot, under polemik mot den teori, som förnämligast
af Harnack byggts upp på grundvalen af Didache.
Enligt Harnacks teori skulle vi ha att förutsätta tre karismatiska
ämbeten, apostlarnas, profeternas och lärarnas, hvilka voro
gemensamma för hela kyrkan, icke lokalt bundna, och hvilkas fullmakt låg
i de Andens utomordentliga gåfvor till församlingarnas uppbyggelse,
hvarmed de voro utrustade. I och med de utomordentliga gåfvornas
gradvisa upphörande skulle sedan i dessas ställe ha ntvecklats det
senare, lokalt begränsade församlingsämbetet. Förf. vänder sig liär
mot konstruktionen af noga åtskilda karismatiska ämbeten.
Framförallt ett särskildt lärarnas ämbete finner han alltför bristfälligt
styrkt genom Pauli ord i i Kor. 12, då man numera måste antaga
judiskt ursprung för diatriben 0111 de två vägarna i Didache. Skiljandet
mellan det karismatiska ämbetet och det senare församlingsämbetet
beror också, enligt förf., på en feltolkning. Hvarje församlingstjänare,
biskopen såväl som profeten, behöfde sin karisma. för att förvalta sitt
ämbete.
Lightfoot anser, att apostolatet från början haft ansvaret för hela
kyrkostyrelsen, men sedan lämnat ifrån sig steg för steg mindre
betydande angelägenheter till nyskapade ämbeten, först diakonerna.
I den städse öppna frågan 0111 förhållandet mellan presbyterer ocli
biskopar anser Lightfoot, att dessa ämbeten i den apostoliska tidén
varit identiska, blott att biskopsnamnet företrädesvis användes i de
grekiska församlingarna.
I fråga om det monarkiska episkopatets uppkomst häfdar också
förf. Lightfoot’s uppfattning, att det växt fram ur presbyteratet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
