Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Essays on the early History of the Church and Ministry by various writers edited by H. B. Swete. Af Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 anmälningar och granskningar
så sätt, att en af dettas medlemmar upphöjts till en ledande ställning
•— dock ej som en ersättning för apostolatet eller genom lokalisering
af dettas myndighet. Tiden för dess framväxande förlägges till det
första halfseklet efter Jerusalems förstöring, och en viss betydelse
tillägges såväl Jakobs ställning i Jerusalem som Johannes’ i Mindre
Asien.
Förf. slutar med att häfda, att det trefaldiga ämbetet fimies
fullt utveckladt under det andra århundradet, och ser i dess
fortbestånd i samtidens kyrka »en beständig gåfva från Guds Ande» och en
förutsättning för kristenhetens enande. Episkopatet är för honom i
den meningen apostolatets fortsättning, att det utgör det väsentliga
organet för kyrkans enhet.
Den både till innehåll och omfång mest betydande af uppsatserna,
eller afhandlingarna, är den tredje om Apostolic Succession af C. H.
Turner, fellow i Magdalen College, Oxford, och föreläsare i den gamla
kyrkans historia därstädes. Turner åtnjuter ett välförtjänt anseende
som en af Englands grundligaste forskare på den nytestamentliga
exe-getikens och den gamla kyrkohistoriens områden. Ämnet för denna
uppsats, hvilket ju haft en särskild betydelse för den anglikanska
kyrkans nyare historia, har också gjort den till föremål för ett allmännare
och ej enbart teoretiskt intresse.
Förf. fastslår inledningsvis, att det är en tvåhundraårig
utveckling, från Irenæus till Augustinus, som det gäller att komma åt, och
påpekar, hurusom den gängse anglikanska uppfattningen alltifrån
Oxfordrörelsens dagar ensidigt tagit sikte på den fullt utvecklade
teorien från 400-talet. Det var under kampen mot gnosticismen ocli
andra rivaliserande system, som det andra århundradets kyrka i den
apostoliska successionen, de apostoliska skrifterna och den apostoliska
tron fann garantierna för den sanna kristna traditionens bevarande.
Då man häfdade trosbekännelsens apostoliska karaktär, menade man
ej, att den bokstafligen var apostlarnas verk, utan endast, att den
var uttrycket för den tro, som apostlarna lärt. Det var den
apostoliska karaktären hos dess skrifter, som blef den bestämmande
synpunkten vid afgränsandet af den nytestamentliga kanon. Den apostoliska
successionen var uttrycket för den samtida lefvande kyrkans samband
med apostlakyrkan, garantien för sanningens bevarande, för dess
inneboende i Kristi andliga kropp. I motsats mot det gnostiska
samfundets anspråk på att ha en egen, genom hemliga kanaler fortplantad
apostolisk succession, var den katolska successionen uppenbar för alla.
Den bestod i att hvarje biskopsstols innehafvare enligt för alla
tillgängliga historiska vittnesbörd tagit sin cathedra i arf från sina
företrädare i en obruten kedja upp till apostlatiden —- vare sig nu stolen
ifråga var i full mening apostolisk, d. v. s. hade först innehafts af en
apostel, eller den härledde sin värdighet från en fullt apostolisk
moderkyrka.
Detta är den punkt, där Turner’s framställning klart tar afstånd
från den vedertagna nyanglikanska läran om successio såsom
fortplantad genom konsekrationen. Men garantien för traditionens äkthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
