Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 1. Giftermålsplanens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 g. cari.sson: joh:s magnus och gustav vasas poi.ska frieri
nare (1531) av den bekante Johannes Dantiscus som en
blod-full, mörklagd skönhet1, och den polske vicekanslern biskop
Petrus Tomicki fullständigar bilden genom att framhålla
hennes försynta väsen och den ur karaktärsdaningens synpunkt
utmärkta uppfostran hon erhållit.2 Även Olaus Magnus, som
år 1528 sammanträffade med den unga furstinnan, vittnar i
översvallande ordalag om hennes skönhet och dygd och prisar
hennes i ord och handling framträdande klokhet.3
Tanken på upptagandet av svensk-polska
giftermålsförhandlingar möter troligen redan i ett till Magnus Haraldsson av
Skara ställt brev från Brask den 8 juni 1526.4
Linköpingsbiskopen omtalar här ett rykte, att Kristian II, som ju i början
av året blivit änkling, sökte vinna en polsk prinsessas hand
(contrahere cum quadam de Polonia). Under förutsättning av
ryktets sanning utvecklar brevskrivaren, hur vådligt det vore
för Sverige, om Kristian hade framgång i sitt förehavande;
bättre dä, att Gustav Vasa förekom honom (preferrem in hac
re preuentionem domini nostri regis, ut alias aliquando motum
exstitit). Brasks ord kunna svårligen tolkas annat än som ett
förslag, att Gustav själv skulle uppträda som friare i Polen och
dymedelst slå ut Kristian. Den i hans brev lämnade uppgiften,
att en svensk hänvändelse till Polen redan förut varit på tal
(se citatet härovan!), torde i så fall innebära, att projektet om
en dynastisk förening mellan Sveriges och Polens konungahus
preliminärt dryftats ännu tidigare än på sommaren 1526.
Det av Brask anförda ryktet var troligen grundlöst,5 men
1 Det skedde under ett samtal med Hedvigs dåvarande friare
pfalz-greve Fredrik. Då Dantiscus på pfalzgrevens fråga om prinsessans »color
et complexio» karaktäriserade denna som »sanguinea, succulenta et ad
fusce-dinem cum singulari gratia tendens», uttryckte Fredrik sin belåtenhet, i det
han påpekade, att det i den tyska folkviselitteraturen aldrig var de alltför
blonda flickorna, som förhärligades; det var »die braun Medlein», som man där
besjöng. Acta Tomiciana, 13, s. 342.
2 Tomicki till Dantiscus 15 okt. 1531. Acta Tomiciana, 13, s. 333.
3 Script. rer.Sue’c., III: 2, s. 79; Historia de gentibus septett trionalibus,
lib. 13, cap. 43.
4 Handl. rör. Skand. hist., 18, s. 340.
5 I ett brev till Ture Jönsson 16 juli 1526 skriver Brask: »Äre wi glade
oc tacke gerne Gud, ath thet ryckte, som gick om k. Cristiern, war ecke
santh» {Handl. rör. Skand. hist., 15, s. 27). Möjligen avses härmed just
ryktet om Kristians polska friarplaner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
