Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o g. carlsson: joh:s magnus och gustav vasas polska frieri
tadla kurian för dess försummelse och vägran att konfirmera de
biskopar, som Gustav Vasa låtit insätta på de lediga
biskopsstolarna — han hade ju f. ö. här ett personligt intresse, som
sammanföll med konungens. I fråga om politisk uppfattning var
Johannes Magnus slutligen på ett helt annat sätt än Brask
förbunden med den unge svenske monarken. Linköpingsprelatens
förflutna var långt ifrån fläckfritt ur nationalistisk synpunkt.
Om det också var en överdrift, när Gustav Vasa på sin
dödsbädd gjorde gällande, att Brask hade förrått »herr Sten den
unge»1, så är det dock obestridligt, att han tillhörde den
rådsfraktion, som lade stenar i vägen för Sten Sture i hans sega
kamp för rikets oberoende och regeringsmyndighetens hävdande.
Och under de ödesdigra åren 1520 —1521 hade Brasks hållning
givit rum för berättigat klander från frihetsvännernas sida.2
Johannes Magnus återigen var en fullblodsnationalist: han hade
varit i Sten Stures tjänst, hatade lidelsefullt »tyrannen» och hade
alltifrån början i handling visat detta, och han sympatiserade
varmt med Gustav Vasas befrielseverk.
Gå vi nu från dessa allmänna betraktelser över till en
närmare granskning av de samtida källornas vittnesbörd om det
personliga förhållandet mellan Gustav Vasa och Johannes Magnus
under senare hälften av 1520-talet, skola vi finna, att detta
gestaltade sig på ett helt annat sätt än relationerna mellan
Brask och konungen. Under sin första tid som utvald
ärkebiskop stod Johannes Magnus uppenbarligen på mycket god fot
med Gustav Vasa: han erhåller av denne förläningar och
personliga privilegier i övrigt3 och användes 1525 i en viktig
beskickning till Lübeck. Några misshälligheter mellan konungen
och »archielectus» framträda ej i de bevarade, tämligen
rikhaltiga källorna förrän fram på våren 1526. Anledningen var
den visitationsresa, som Johannes i febr. och mars hade företagit
till Norrland. Han hade härunder i Jämtland trätt i förbindelse
med den norske ärkebiskopen Olav Engelbrektsson, Peder
Sunnanväders och mäster Knuts beskyddare, och detta var nog för
att diskreditera honom i den misstänksamme konungens ögon.
1 E. Hildebrand, Frän Gustaf Vasas sista tider, Hist. Tidskr. 1899,
s. 301.
2 Jfr Hist. Tidskr. 1920, s. 139, not 3.
3 Så sent som 15 jan. 1526 fick han brev på kungliga sakören av sina
landbor i tre års tid. Gustaf I:s reg., 3, s. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
