Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;oh:s magnus officiell underhandlare i polen?
31
var av öppet skismatisk karaktär;1 att inviga en
metropolitan-biskop, därtill en utpräglad lutheran, utan påvlig sanktion och
utan pallium innebar ett brott mot urgammal kyrklig hävd,
mot allt vad hierarkisk ordning hette och kunde icke på något
sätt försvaras. Efter allt att döma är det utgången av
riksdagen i Augsburg 1530 och dess följder i Tyskland, som
väsentligen fört Gustav Vasa därhän. Åtminstone uppger
Laurentius Andreæ i okt. 1530, att Uppsala ärkebiskopsstols
återbesättande. (efter Johannes Magnus) förhalades i avvaktan på
underrättelser om utgången av riksdagen i Augsburg, och mäster
Lars kan icke helt undertrycka sitt missnöje över konungens
hållning på denna punkt.2 Den meningen torde sålunda ha fog
för sig, att Gustav Vasa först efter misslyckandet av de i
Augsburg gjorda försöken att förlika lutheraner och påvetrogna, på
vilkas framgång många av de förra med Melanchton i spetsen
hoppades, och icke minst i anledning av den styrka, som den
evangeliska saken sedan fick genom det schmalkaldiska
förbundets tillkomst i febr. 15313, beslutat sig för att helt göra
upp räkningen med den kyrkobyggnad, i vilken Sankt Petri
efterträdare bildade toppunkten.
Om nu Gustav Vasa så länge, som ovan antytts, tvekat
att helt bryta med det medeltida kyrkosamfundet, är det icke
i och för sig otänkbart, att han under denna ovisshetens period
kan ha underhållit drägliga förbindelser med Johannes Magnus.
Det kan inte nog framhållas, att Johannes Magnus var av en
väsentligen annan typ än exempelvis Hans Brask, som tidigt
kom i ett ohjälpligt motsatsförhållande till Gustav Vasa. Brask
var gammalkatolik utan ringaste förståelse för de nyare
strömningarna; Johannes Magnus däremot var humanist och hadrianist
och kunde följaktligen till en viss grad gå mera moderata
reformatoriska krav till mötes. Belysande är de båda männens
olika hållning i bibelöversättningsfrågan 1525—1526.4 Och i
motsats till Brask tvekade Johannes Magnus aldrig att skarpt
1 Jfr Linderholm, Gustaf Vasa och reformationen i Sverige (1917), s. 42.
2 Laurentius Andreæ till Sueno Jacobi av Skara, Stockholm 19 okt. 1530.
Troil, Sk?-ifter och handlingar til uftlysn. i svenska kyrko- och
reformationshistorien, i, s. 358.
3 Betydelsen av det schmalkaldiska förbundet i detta sammanhang har
påpekats för mig av professor E. Linderholm.
4 Se härom Westman, a. a., s. 251—254.. Om Brasks missnöje med
Johannes Magnus’ moderation se även a. a., s. 202.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
