Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o g. carlsson: joh:s magnus och gustav vasas polska frieri
nes som utvald ärkebiskop i Upsala, skola vi strax se. Därtill
kan läggas ett meddelande av Olaus Magnus, att Gustav Vasa vid
ett tillfälle, då äktenskapsförhandlingarna med det lauenburgska
hovet redan kommit i gång, alltså tidigast i slutet av år 1528,
uppmanade Johannes Magnus att återkomma till Sverige vid
risk att eljest för framtiden bli utestängd därifrån och förlora
alla ärkebiskopliga intäkter.1 Ännu vid denna sena tidpunkt
var Johannes Magnus alltså enligt broderns vittnesbörd i
besittning av sitt ämbete och åtnjöt därmed förenade inkomster.
Indirekt kunna vi även på annat sätt bilda oss en
uppfattning om förhållandet mellan Gustav Vasa och Johannes Magnus
under ärkebiskopens första Danzigtid. Vi torde nämligen ha
rätt att anse det reflekterat i konungens samtidiga uppträdande
mot och relationer till Olaus Magnus. Denne, som förut i ett
par års tid huvudsakligen vistats i Lübeck och därunder av
Gustav Vasa brukats i de förut omnämnda underhandlingarna
med holländarna 1526, hade vintern 1526—1527 begivit sig till
sin dyrkade ärkebiskoplige broder i Danzig. Från denna stad
avgick han emellertid i mars 15272 som Gustav Vasas
sändebud i en synnerligen viktig ambassad till det burgundiska hovet
för fullföljande av 1526 års svensk-holländska förhandlingar.
Ett till honom av denna anledning utfärdat kungligt brev från
april 1527 är vänligt och förtroendefullt3, och efter återkomsten
från Nederländerna till Danzig på hösten s. å. avgav han till
sin kunglige uppdragsgivare en sändebudsberättelse (14 okt.),
vari han försäkrar Gustav Vasa om sin tjänstvillighet även i
fortsättningen.4 Till yttermera visso framhåller konungen i
kontraktet med Linköpings domkapitel den 2 sept. 1527, att Olaus
Magnus var i hans och rikets tjänst och att därför en —
tydligen gynnad -— särställning tillkom Olaus med avseende på
hans löneförmåner som Linköpingskanik.5 I själva verket fick
1 Script, rer. Suec., 111:2, s. 79.
2 Om tidpunkten se Archiv für Staats- und Kirchengeschichte der
Herzogthümer Schlestoig, Holstein, Lauenburg etc., 4, s. 519.
3 Gustaf 7:s reg., 4, s. 143 ff.
4 Hand!, rör. Skandinaviens lust., 1, s. 7—26.
6 Gustaf I:s reg., 4, s. 317. — Den »doktor Jöns», som av konungen
ställdes i samma kategori av Linköpingskaniker som Olaus Magnus, är icke,
som registraturets utgivare antager, domprosten Jöns Magni utan succentorn
Jöns Petri, vilken var konungens specielle förtroendeman i Linköpings
domkapitel och som stundom kallas »doctor Jöns» (se Gustaf I:s reg., 20, s. 367 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
