Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
joh:s magnus officiel!, underhandlare i polen?
37
Olaus Magnus ända till 1530 enligt egen uppgift behålla sina
kyrkliga ämbeten i Sverige.1 Om Gustav Vasa uppträtt på
detta sätt mot Olaus Magnus, som i allt var sin broders alter
ego, och med honom underhållit sådana förbindelser, är det
minst sagt föga troligt, att definitiv brytning inträtt mellan
konungen och Johannes Magnus så tidigt som hittills antagits.
Och har Olaus bibehållits vid sina kyrkliga ämbeten i
fäderneslandet intill 1530-talets ingång, bör Johannes rimligtvis ungefär
lika länge ha fått vara i orubbad besittning av sitt ämbete.
Även på denna väg ledas vi sålunda till den slutsats, vartill vi
redan på andra grunder ha kommit, att Johannes Magnus ännu
ett par, tre år efter sin avresa från Danzig hemma i Sverige
betraktades som ärkebiskopsstolens innehavare.2
1 Hist. Händt. 12: 2: 1, s. 4. Det finns naturligtvis intet skäl att
misstänka Olaus Magnus för att ha angivit en senare tidpunkt för ämbetenas
indragning än den verkliga. Hans ifrågavarande uppgift bekräftas f. ö. därav,
att domprosteriet i Strängnäs, som tillfallit honom efter Magnus Sommars
val till biskop, först den 17 jan. 1531 överlämnades till annan person: Olof
Bröms (Gustaf I:s reg., 7, s. 232). — Utom kanonikatet i Linköping och
domprostbefattningen i Strängnäs innehade Olaus Magnus även ett kanonikat i
Upsala. Att han under hela år 1527 uppbar intäkterna från detta
Upsala-kanonikat (sanctæ Annas) framgår av Upsala domkyrkas räkenskaper för år
1527 i Upsala landsarkiv (för kännedomen om denna notis har jag att tacka
fil. mag. Lars Sjödin). För de följande åren fram till 1530-talets mitt saknas
motsvarande räkenskaper.
2 I enlighet med sin allmänna uppfattning om förhållandet mellan
konungen och ärkebiskopen — en uppfattning, som jag i denna studie med
enligt mitt förmenande starka skäl söker gendriva — antager Wkstman,
(a. a., s. 296, 354), att ärkestolens inkomster omedelbart efter Johannes
Magnus’ avresa till Danzig ställts under »kunglig vakansförvaltning». De grunder,
på vilka han stöder denna åsikt, synas mig emellertid sakna tillräcklig
bärkraft. Så t. ex. beror hans påstående, att ärkebiskopsborgen t. v. blev en
kunglig gård, uteslutande på ett yttrande av Gustav Vasa den 2 april 1527
om »gårdhen» i Upsala, vilket uttryck alldeles säkert icke, som Westman
menar, avser ärkebiskopsborgen utan kungsgården, av ålder sätet för den
kunglige fogden i Upsala län. Gustaf I:s reg., 4, s. 117 f.; jfr a. a., 4, s.
108, 119 f.; 7, s. 64. Se även J. A. Almquist, Den civila lokalfö7-valtningen
i Sverige 1523—1630, 1, s. 192; de där lämnade uppgifterna böra
sammanställas med en länsförteckning från 1400-talets slut i Palmsch. 369, UB, enligt
vilken »Waxala, Bälinge och Rasbo häreder» lydde under »konungsgården i
Upsala». — Däremot är det riktigt, att konungen redan under förra halvåret
av år. 1527 — före Västerås’ riksdag — tagit hand om biskopstionden från
åtminstone vissa delar av Uppland (men ej från Norrland; därifrån infordras
räkenskap över biskopstionden först under senare halvåret 1527 och i kraft
av Västerås’ recess). Gustaf I:s reg., 4, s. 1, 23, 24 f., 33 f., 88, 89 f., 271,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
