Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 3. Giftermålsfrågans utveckling till början av år 1528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftermålsfr agans utveckling till början av år i 5 28 45
Krakau.1 Och nu vet man, att Johannes Magnus just under
riksdagstiden från Danzig stod i korrespondens med Sigismund
och de på riksdagen närvarande polska biskoparna.2 Det ligger
då nära till hands att antaga, att Sigismunds brev avsänts under
riksdagen och att Johannes Magnus å Gustav Vasas vägnar i
sina skrivelser till Krakau påmint om frieriet med resultat, att
Sigismund utfärdade missivet i fråga för att stilla Gustav Vasas
otålighet. En passus hos Olaus Magnus är ägnad att bestyrka
denna förmodan. Olaus berättar nämligen, att brodern efter
sin ankomst till Danzig genom hänvändelse till Sigismund med
största nit verkat för att Gustav måtte vinna Hedvigs hand.
Med anledning härav hade Sigismund i ett skriftligt svar
tillkännagivit, att han vore villig samtycka till den föreslagna
förbindelsen men på det villkoret, att Gustav inte läte sig genom
några villolärare förledas att överge den rätta tron.3 Referatet
är, som vi finna, sådant, att det måste vara just den ovan
citerade skrivelsen, som avses.4 Det kan tilläggas, att Gustav
Vasa enligt Olaus Magnus misstänkte Johannes för att lia
övertalat Sigismund att i brevet inrycka klausulen om religionen,
vilket, om uppgiften är riktig, torde förutsätta, att brevet gått
genom Johannes Magnus’ händer.
Vad brevets innehåll vidkommer, har man hittills varit ense
om att det är att uppfatta som ett undvikande eller rent av
avböjande svar på Gustav Vasas frieri.5 Denna åsikt, som
närmast grundar sig på Sigismunds förmanande slutord men som
ytterst torde bottna i bristande kunskap om den svensk-polska
äktenskapshandeln i det hela, är utan ali fråga oriktig. Brevet
är ju mycket vänligt hållet, och detta gäller även om det lilla
tillägget angående den rena läran. Varför skulle Sigismund
f. ö. nu ha ändrat tankar om det svenska frieriet, vars före-
1 Om tidén för riksdagen — den slutade omkr. 20 mars — se Acta
To?niciana, 9, 2. uppl., s. 69 (not 2), 75, 78, 83, 86 f.
2 Archiv f. Staats■ u. Kirchengeschichte der Herzogthümer Sclilesivig,
Holstein, Lauenburg etc., 4, s. 529.
3 Script, rer. Suec., III: 2, s. 79.
4 Detta synes vara även Westman’s åsikt (a. a., s. 296, not 3).
c Zivier (a. a., s. 330) karaktäriserar det som »eine ausweichende, wie
eine Abweisung klingende Antwort»; Westman (a. a., s. 389) anser, att
Gustav Vasa uppfattat det »som ett beslöjat avslag». E. Hildebrand
slutligen (Hildebrand—Stavenow, Sveriges hist., 4, s. 122) tolkar det som ett
avböjande svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
