Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 3. Giftermålsfrågans utveckling till början av år 1528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 g. cari.sson: joh:s magnus och gustav vasas poi.ska frieri
språkare han nyss förut varit inför Zapolya? Att Gustav Vasa
inte var någon pålitlig katolik, var sedan länge bekant för
honom. Det i annat sammanhang omnämnda brev, som han
troligen i juli 1526 avlät till Gustav Vasa och vari han
underrättade denne om Potenzas beskickning till Ryssland, innehåller
ett tydligen delvis av Potenza inspirerat förord för den i Sverige
hotade påvekyrkan, och i motsats till vad förhållandet är i 1527
års skrivelse gjorde Sigismund därvid de häftigaste utfall mot
de heretiska böjelser, som av ryktet tillskrevos konung Gustav.1
Jämför man de båda breven med varandra, får man snarast den
uppfattningen, att Sigismund 1527 dömde mindre hårt om Gustav
Vasas kyrkopolitik än vad han gjort föregående år. Därmed
överensstämmer det, att hans förtrogne rådgivare biskop Tomicki
i ett brev från senhösten 1527 härledde den kyrkliga
utvecklingen i Sverige ur kurians okloka och utmanande politik i
avseende på de svenska biskopsstolarnas återbesättande och
sålunda indirekt väsentligen fritog Gustav Vasa från skulden
för den svenska kyrkans sorgliga belägenhet.2 Utan tvivel kunna
vi här spåra inflytelser frän Johannes Magnus, som ju hade
precis samma uppfattning i den svenska kyrkofrågan och
givetvis informerat polackerna i denna riktning. Och han har
härvid helt säkert också meddelat Sigismund och de polska
prelaterna något av den optimism, som han själv trots allt anlade,
när han sökte blicka in i påvekyrkans framtid i Sverige, och
som hade ett visst stöcl däri, att någon definitiv brytning mellan
Sverige och påvedömet ännu inte inträffat.3
Det vore visserligen orätt att bestrida sannolikheten av att
Sigismund genom den maning till trohet mot katolicismen, med
vilken hans skrivelse avslutas, velat ge konung Gustav en vink,
att denne genom att ställa sig det vänskapliga rådet till
efterrättelse skulle befordra frieriets framgång. Men han har
ingalunda åsyftat att avvisa frieriet. Sigismund var f. ö. inte den,
som av nit för katolicismen uppoffrade en politisk fördel av den
1 Acta Tomiciana, 8, s. 43. Jfr ovan s. 13.
2 Acta Tomiciana, 9, 2. uppl., s. 307. Tomickis yttrande syftar tydligen
närmast på Potenzas utnämning till biskop i Skara.
3 Detta hindrar naturligtvis icke, att Johannes Magnus, såsom Gustav
Vasa säges ha misstänkt, inspirerat de förmanande slutorden i Sigismunds
brev. Den form, i vilken de äro hållna, göra det tvärtom mycket troligt, att
så varit fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
