Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 3. Giftermålsfrågans utveckling till början av år 1528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftermålsfrågans utveckling till början av år 1528 53
riksdagen, är ovisst1; det visar i alla fall, att Polen inte bara
i förhållande till Ryssland kunde tänkas få nytta av en
förbindelse med Sverige.
Det torde vara lämpligt att genast bemöta en invändning,
som tilläventyrs skulle kunna göras mot den nu uttalade
uppfattningen om innehållet i Sigismunds svar till Gustav Vasa på
riksdagen i Piotrkow. Just under denna riksdag har nämligen
den polske konungen vidtagit en del åtgärder, som vittna om
missnöje med den kyrkliga utvecklingen i Sverige. Mindre
betydelsefullt är härvidlag, att han på skriftlig anhållan av den
numera till Danzig anlände biskop Brask meddelade denne
tillåtelse att stanna i Danzig, så länge han behagade och fann
det tjänligt, och för ändamålet gav honom ett skyddsbrev.2
Både i sin skrivelse till Brask och i ett samtidigt avlåtet brev
till Johannes Magnus3 — de tillställdes uppenbarligen
adressaterna genom den på riksdagen närvarande Olaus Magnus —
betygade han emellertid sin ledsnad över att Sverige vore avfälligt
från gammal god kyrklig ordning och sjunkit ned i den
galenskap, som »sammanblandar mänskligt och gudomligt». Det är
tydligt, att de genom Brask ingångna underrättelserna om
besluten på Västerås’ riksdag berört honom smärtsamt. Men det
är på samma gång uppenbart, att han icke gav hoppet om
Sveriges kvarhållande inom den katolska kyrkan förlorat och
att han alltjämt tillskrev den kuriala politiken gentemot Sverige
en dryg del av skulden för vad som inträffat. Redan på våren
eller sommaren 1527 synes han på Johannes Magnus’ anmodan
ha bönfallit den helige fadern, att denne med hänsyn till det
kyrkliga läget i Sverige måtte ändra sin hållning i den svenska
biskopsfrågan, och de polska biskoparna hade gjort detsamma
under en provinsialsynod i juli s. å.4 När nu Olaus Magnus
under riksdagen framförde en anhållan från brodern till
Sigismund, att denne ånyo måtte göra en hemställan till påven i
samma riktning, avlät konungen omedelbart (24 jan. 1528) en
skrivelse till Klemens VII, vari han anhöll, att Johannes Magnus
1 Det förefaller knappast, som 0111 det förelagts riksdagen, se Sigismunds
svarsbrev av 18 dec., Acta Tomiciana, 10, s. 15.
2 Acta Tomiciana, 10, s. 59; jfr Tomickis brev till Brask, ibid., s. 59 f.
3 Acta Tomiciana, 10, s. 58 f.
4 Archiv f. Staats- 11. Kirchengesch. der Herzogthiimer Schleswig,
Holstein, Laiienburg etc., 4, s. 526, 527, 529.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
