Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 3. Giftermålsfrågans utveckling till början av år 1528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 g. cari.sson: joh:s magnus och gustav vasas poi.ska frieri
måtte erhålla pallium med rätt att konsekrera de andra utvalda
svenska biskoparna. Som grundorsak till det bedrövliga
kyrkliga läget i Sverige, vilket motiverade denna anhållan, angivas
i brevet de förföljelser, som redan för sju år sedan, alltså av
Kristian II, anställts mot de svenska andliga och som gjort
stiften biskopslösa. Konungen uttalar sin förvåning över att
hans helighet hittills ej velat bekräfta de av kapitlen valda nya
biskoparna, och i förbigående framställer han även ett
visserligen beslöjat klander mot kurians krav på servitier som villkor
för deras konfirmation. Om Johannes Magnus nu av påven
bleve konsekrerad och finge den myndighet att inviga
suffragan-biskoparna, varom Sigismund supplicerar, skulle han emellertid
bli i stånd att återföra Sverige under påvestolens lydtio och
igenvinna de beslagtagna kyrkogodsen, och han kunde härvid
påräkna understöd av de svenska myndigheterna (principes et
magistratus); Sigismund själv skulle också bistå honom för detta
ändamål. Om återigen ingenting åtgjordes för att upphjälpa
den svenska kyrkan utan heresiet finge tillfälle att riktigt rota
sig in i Sverige, förespådde Sigismund de svåraste följder härav
för de angränsande länderna och inte minst för Polen. Det
kunde t. o. m. hända, att svenskarna under sådana förhållanden
närmade sig de skismatiska ryssarna, med vilka »de redan
underhandla om förbund» (societas).1
Sigismunds brev — de polska biskoparna förenade sig den
28 jan. om en supplik till påven av liknande innehåll och i
samma syfte2 — visar tydligt, att han fortfarande i den svenska
kyrkofrågan bekände sig till samma för Gustav Vasa relativt
gynnsamma uppfattning, som Johannes Magnus alltid hävdat.3
Den svenske konungen nämnes icke alis, ehuru man kunnat
vänta sig, att han åtminstone på tal om kyrkogodsens
indragning skulle ha utpekats direkt eller indirekt. Tvärtom låter ju
Sigismund förstå, att Johannes, om han som fullmyndig
ärkebiskop återvände till Sverige, skulle finna tillmötesgående från
högre ort i sin kyrkobevarande verksamhet. Det enda ställe i
brevet, där Sigismund antyder en viss missbelåtenhet med det
officiella Sverige, är den passus, där han omtalar underhand-
1 Acta Tomiciana, 10, s. 57; Gustaf T.s reg., 5, s. 224 f.
2 Acta Tomicia7ia, 10, s. 57 f.; Gustaf I:s reg., 5, s. 227 f.
3 Att Johannes Magnus genom brodern övat inflytande på brevets
formulering, faller av sig självt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
