Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 4. Giftermålsplanens uppgivande. Brytningen mellan Gustav Vasa och bröderna Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 2 g. carlsson: joh:s magnus och gustav vasas polska frieri
skopsstolarnas besättande ville påven visa sig lika
tillmötesgående (!), om de polska prelaterna kunde styrka, att de
verkligen voro vakanta och att de utvalda biskoparna voro därtill
tjänliga. Visserligen saknade de svenska domkapitlen valrätt, .
men påven skulle inte desto mindre av hänsyn till
tidsomständigheterna bekräfta de av dem korade biskoparna, blott han
finge ett intyg av angivet innehåll från de polska adressaterna.
Av Klemens’ på denna punkt något svävande uttryckssätt
förefaller det, som om han t. o. m. ville dispensera från servitiernas
omedelbara erläggande. Längre ansåg han sig emellertid ej
kunna sträcka sig, det redan beviljade vore nog och övernog,
och Johannes Magnus’ önskan om fullmakt in blanco att
bekräfta och inviga suffraganbiskoparna avslår han därför alldeles
såsom stridande mot överallt gängse kyrklig ordning.1
Det var detta påvliga svar, som Johannes Magnus — i den
form det erhållit i Klemens’ brev till konung Sigismund — hade
fått kännedom om, när han den 29 juni 1528 avlät den förut
omnämnda skrivelsen till Tomicki, vilken tydligen just då
delgivit honom detsamma. Det synes ha fallit över honom som
ett åskslag, och man må icke förundras över hans bestörtning:
kurian stod ju fortfarande kvar på samma oförnuftiga
ståndpunkt i fråga om Gustav Trolle, som den alltid intagit. I brevet
till Tomicki ger han nu luft åt sin harm och förtvivlan. Han
uttalar den misstanken, att påvens beslut influerats av intriger
från sådana kurialer, som voro fientligt sinnade mot Sverige
eller mot Johannes Magnus personligen. Och han utpekar härvid
dels kardinal Laurentius Pucci, som varit Kristian II:s protektor
vid kurian och ej kunde lida Johannes Magnus för att denne
under sin Romtid bevakat sitt fäderneslands intressen mot
ärkefienden,2 dels Francesco de Potenza, vilken i förtrytelse över
1 Acta Tomiciana, 10, s. 174—176.
2 Johannes Magnus’ uppgifter om Puccis nära förhållande till Kristian II
äro med sanna förhållandet överensstämmande. Kardinalen hade en lång
följd av år varit Kristians främste förtroendeman vid kurian och hade gjort
denne viktiga tjänster vid aktionen mot Sten Sture, utverkat Didrik Slaghecks
utnämning till ärkebiskop i Lund 1521 o. s. v. Se Acta fiontificum Danica,
6, passim. Ännu så sent som 1530 var han Kristians referent vid Johannes
Wezes utnämning till biskop i Roskilde (a. a., 6, s. 467). — Johannes Magnus’
misstanke, att just han övat inflytande på Klemens’ svar, förefaller så mycket
mer befogad, som han numera var Polens kardinalprotektor och följaktligen
med ali sannolikhet föredragit ärendet i det påvliga konsistoriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
