Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 4. Giftermålsplanens uppgivande. Brytningen mellan Gustav Vasa och bröderna Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftermålsplanens uppgivande
55
att ej ha kommit i besittning av Skara biskopsstol motarbetade
alla de utvalda svenska biskoparnas konsekration. I
fortsättningen skildrar brevskrivaren, huru han dag och natt
sönder-slites av smärta vid tanken på att hans fosterlands kyrka
därhemma utsattes för otroliga förföljelser och dessutom vore totalt
övergiven t. o. m. av Guds ställföreträdare på jorden. 1 åtta
år hade påven och kardinalkollegiet lämnat den vind för våg.
Uncler hela denna tid hade kurian uppställt servitiernas
utbetalande som ett förhandsvillkor för de nyvalda biskoparnas
konfirmation, medan det svenska ridderskapet å sin sida —- Gustav
Vasa nämnes ej i detta sammanhang •— med hot om livsstraff
och landsförvisning förbjudit de valda att erlägga några servitier.
Följden hade blivit den, att electi, efter att så länge förgäves
ha väntat på påvlig bekräftelse, nödgats under den sistförflutna
vintern själva taga konsekration utan den apostoliska stolens
samtycke och nu i kraft av denna vigning utövade alla biskopliga
funktioner.1 Det vore att vänta, att man inom kort skulle göra
på samma sätt även i Danmark och Norge. Adressaten kunde
själv tänka sig Johannes Magnus’ grämelse över att sålunda se
allt sitt arbete under tre på varandra följande påvar för den
sanna kristendomens bevarande löpa ut i sanden. Nu syntes
ingenting annat återstå honom, sedan den heliga stolen så många
gånger avslagit hans böner, än att uttröttad överge Upsala
domkyrka och upphöra med sina omsorger om religionens
åter-ställelse (curam reformandæ religionis). I så fall skulle han
otvivelaktigt såsom ärkebiskop bli ersatt med någon lutheran,
vilken skulle föra de nordiska rikena därhän, att det bleve
omöjligt att med mänsklig makt återkalla dem under kyrkans
lydnad, och även de andra biskopsämbetena skulle då komma
att bli beklädda med män, som voro av samma art som den
kätterske ärkebiskopen. Vem som bure skulden för denna av
Johannes Magnus förutsedda utveckling, överlåter han åt Gud
att döma (quod cuius culpa eveniet, divinum esto judicium).
Men ännu trodde sig Johannes Magnus skönja en hoppets stråle:
underhandlingarna om äktenskap mellan Hedvig och Gustav Vasa.
Och han ger uttryck åt sin övertygelse, att denna förbindelse,
1 Johannes Magnus’ uppfattning om 1528 års biskopsvigning såsom i viss
mån framtvingad av och försvarad genom kurians hållning är belysande för
hela hans sätt att betrakta den kyrkliga utvecklingen i Sverige dessa år. Jfr
ovan s. 29, not 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
