Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 4. Giftermålsplanens uppgivande. Brytningen mellan Gustav Vasa och bröderna Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftermålsplanens uppgivande 55
förmälning med den polska prinsessan åstadkomma en garanti
mot Sveriges definitiva avfall från påvekyrkan hade sålunda
till sist blivit gäckade. Det var utan tvivel en av hans livs
största missräkningar. Redan under sina båda första år i
Danzig hade han upprepade gånger uttalat, att han, om påven ej
bekräftade hans ärkebiskopsval och därmed satte honom i stånd
att i Sverige effektivt bekämpa kätteriet, skulle föredraga
exu-lantens tunga lott framför återvändandet till det älskade
fäderneslandet. Och när han uraktlät att efterkomma det
förutnämnda kungliga rappellbrevet, var anledningen enligt vad han
1534 meddelade Upsala domkapitel den, att han inte ansåg
det tillbörligt eller gagneligt, att han återkom till Sverige, innan
han av påven erhållit pallium; han fruktade nämligen, att han
genom ett motsatt handlingssätt kunde förorsaka, att Sverige,
»istud christianissimum regnum», finge namn om sig att vara
skismatiskt.1 Det var emellertid just hans avböjande svar på
detta kungliga brev, som gjorde honom till en landsflykting i
egentlig mening, i det att konungen nu bröt med honom
och fråntog honom ärkebiskopsdömet. Avstannandet av den
polska äktenskapshandeln kom sålunda att snabbt åtföljas av
Johannes Magnus’ utestängande från Sverige. Det är sant, att
han, som vi redan sett, år 1532 genom hertig Albrekts av
Preussen bemedling erhöll tillstånd att bege sig hem, och i glädjen
däröver skyndade han sig omedelbart till Rom för att äntligen
få pallium och därefter som fullmyndig ärkebiskop kunna
begagna sig av Gustav Vasas medgivande.3 Men sedan han i
påvestaden år 1533 nått sin heta åstundan att bli konsekrerad,
visade sig dock slutmålet vara lika fjärran som förut, enär han
nu gjorde hemresan beroende av att han bleve återinsatt i
ärkebiskopsämbetets utövning, och fr. o. m. år 1535 — men först
då3 — synes han alldeles ha uppgivit hoppet att kunna beträda
fosterjorden, så länge Gustav Vasa regerade.
En framställning av Gustav Vasas polska frieri bör icke
avslutas, utan att Hedvig Jagellonicas vidare öden med några ord
beröras. När den svenske konungen 1531 firade sitt bröllop
1 Gristaf I:s reg., 9, s. 391.
2 Se härom Kolberg, a. a., s. 31 f., 34 f., 36 f.
3 Att han ännu i slutet av 1534 hoppades kunna i samförstånd med
Gustav Vasa återvända till Sverige och taga sin ärkebiskopsstol i besittning,
framgår av Kolberg, a. a., s. 20 (med not 37), och Gtistaf I:s reg., 9, s. 376 f.,
385 f., 391.
5 — 22200. Kyrkohist. Årsskrift 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
