Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 4. Giftermålsplanens uppgivande. Brytningen mellan Gustav Vasa och bröderna Magnus - 5. Slutord. Kritik av Peder Swart och Olaus Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 g. cari.sson: joh:s magnus och gustav vasas poi.ska frieri
med Katarina av Sachsen—Lauenburg, var Hedvig ännu ogift.
1530 och 1531 hade visserligen två nya äktenskapskandidater
varit starkt på tal: hertig Ludvig av Bajern och den bekante
pfalzgreve Fredrik (sedermera måg till Kristian II). Bajraren
förordades av Zapolya på grund av sin egenskap av
motståndare till huset Habsburg, pfalzgreven däremot var Ferdinand I:s
kandidat. Båda projekten voro nära att leda till resultat men
gingo dock till sist om intet.1 Äntligen år 1535 lyckades det
för konung Sigismund att placera den nu 22-åriga Hedvig: hon
äktade dä kurfurst Joakim II av Brandenburg. Egendomligt
nog hade denne furste redan vid tiden för sitt giftermål med
den katolske Sigismunds dotter en viss dragning åt lutherdomen,
och då han några år senare öppet bekände sig till den nya
religiösa riktningen, framkallade detta slitningar mellan honom
och det polska hovet2 och var väl också — jämte Joakims
äktenskapliga otrohet — en bidragande orsak därtill, att hans samliv
med Hedvig efter vad det vill synas blev föga lyckligt.3 Som
änkekurfurstinna av Brandenburg slutade Hedvig sitt liv 1573.4
Själv hade hon icke blivit svensk drottning, men förhållandena
hade fogat det så, att vid hennes död den yngre systern
Katarina som Johan III.s gemål bar den drottningkrona, som
Hedvig ett halvt århundrade tidigare varit nära att vinna.
5. Slutord. Kritik av Peder Swart och Olaus Magnus.
Gustav Vasas polska frieri har intresse företrädesvis ur två
synpunkter. För det första visar det, att han i enlighet med
gamla svenska traditioner var angelägen om nära förbindelser
med jagellonerna. Sin böjelse härför bevarade han f. ö. även
efter uppgivandet av giftermålsplanen, och redan 1535 var
frågan om en svensk-polsk allians ånyo aktuell.5 Det dynastiska
1 Acta Tomiciana, 12, s. 146, 23g; 13, s. 97, 163, 191,292,329 f., 333,
340 ff., 374; Zivier, a. a., s. 344.
2 Zivier, a. a., s. 464; Th. Wotschke, Gesch. d. Reformation in Polen
(1911), s. 29 f., 272 f.
3 Jfr för det föregående H. PruTz, Preussische Geschichte, 1, R. Koser,
Geschichte der brandenburgischen und preussisehen Politik, i,och P. Karge,
Kur-Brandenburg und Polen 1548—1563 i Forschungen zur Brandenb. it.
Preuss. Geschichte, 11 (särsk. s. 164).
4 Märkische Forschtmgen, 11, s. 264 ff.
0 De hithörande svensk-polska förhandlingarna 1535 skola behandlas i
en på annat ställe publicerad undersökning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
