Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 1. Scenen och huvudpersonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenen och huvudpersonerna
i.3i
väsens ännu. för honom själv fördolda hemligheter, eller anat
hans kommande öden? Denne unge universitetsman i sin svarta
bonjour1 och den anglikanska prästens då traditionella vita
halsduk, skulle i sinom tid utbyta denna mot munkens kåpa
och slutligen mot kardinalens purpur. Vid tiden för den
trakt-arianska kampanjens början skulle han väl varit den förste att
le åt en sådan spådom. Dock hade han redan i sitt livs öden,
klarare än de flesta erfarit en osynlig hands ledning mot ovissa
mål. Det var på hemfärden från Medelhavsresan, mellan
Palermo och Marseilles, som han skrev:
»Lead, kindly Light, ainid the encircling gloom,
Lead thou me ön!
The night is dark, and I am far from home —
Lead thou me ön.
Keep Thou my feet; I do not ask to see
The distant scene, — one step enough for me».2
Till sist måste väl även historikern komma att läsa hans
liv i ljuset av dessa odödliga rader. Dock funnos redan nu hos
honom fröna till den kommande utveckling, vilken, om den
också till det yttre tog gestalten i yttre handlingar, i utbyte
av en skola för en annan, en kyrkoform för en annan, dock i
grunden bestod i hans religiösa snilles växt. Intensiteten i hans
religiösa begåvning förde honom städse vidare och tillät intet
stillastående,3 men så kom han också att såsom blott få i hans
århundrade rikta kristenhetens samfällda religiösa erfarenhet.
Det är en förmätenhet, när något enskilt samfund vill göra
honom helt till sin. Trots den iver, varmed han själv brukade
inskärpa de dogmatiska skiljaktigheterna mellan kristna
grupper, når han som blott få upp i den höga rymd, där dessa
uttryck för uppenbarelsens skiftande brytning genom olika
mänskliga och folkliga individualiteter blekna bort och försvinna.
Det är Newman, som lyfter upp Oxfordrörelsen på ett
1 Denna blev snart ett kännetecken på den traktarianska skolans unga
garde — en symbol för deras credo in Newmannum.
- Lyra Apostolica, nr. XXV.
3 När Newman i Apologia säger: »From the time I became a Catholic,
of course I have no further history of my religious opinions to narrate . . .
I have had no changes to record» (Apologia, s. 373; uppl. 1908: s. 238), så
är det svårt att ej häri se ett slags självbedrägeri. Och det skulle tvivelsutan
vederläggas av ett kritiskt studium av dokumenten från hans katolska tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
