Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 1. Scenen och huvudpersonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’3°
yngve brilioth: n yang lik ansk renässans
högre plan, än det den annars skulle ha tillhört — om den
överhuvud hade blivit verklighet utan hans ledarskap, och han
adlar även triviala tvistefrågor om ej annat så åtminstone
genom sin pennas mästerskap. Men dock fanns i honom städse
något, som strävade utöver traktarianismens trånga råmärken
och i längden ej skulle kunna rymmas där. Så medför hans
deltagande för Oxfordrörelsens krönikör städse faran att förlora
sig i det vida perspektiv, som hans personliga utveckling
öppnar — ett perspektiv som leder vida utanför den anglikanska
kyrkohistoriens gränser, och dock blir varken rörelsen eller
Newman’s roll däri begriplig utan någon hänsyn härtill. Men
varje försök till en kortfattad värdesättning måste bli
otillfredsställande, ej minst emedan det knappast finnes någon
tillräckligt djupgående och opartisk framställning att hänvisa till.
Orsaken härtill är väl främst det irrationella djup i hans person,
som hans sällsynta religiösa begåvning öppnar, särskilt då denna
var förenad med och bröt sig mot ett intellekt, vars skärpa lika
mycket övergick vanliga mått. Det är ej underligt, om hans
samtida funno något gåtfullt i hans väsen. Det ter sig föga
mindre så för eftervärlden, trots det fullständigare material, som
står den till buds. Den enda brett anlagda biografi, som vi
äga, är skriven av en romersk katolik och behandlar Newman’s
anglikanska period alltför summariskt. Den måste därför
kompletteras med andra framställningar.1
1 W. Ward, The Life of Jolm Henry Newnian, based ön his -private
Journals a?id Correspondenee (I—II, London 1912) ägnar knappa hundra sidor
av två digra band åt den första hälften av Newman’s liv. I vissa avseenden
kompletteras den genom de intressanta Newmanstudierna i samma
författares Last Lectures (utg. av Mrs. W. Ward, London 1918). För denna period
ha vi i stället att tillgå hans brevsamling jämte fragment av en autobiografi,
förtjänstfullt sammanställda i Letters and Correspondenee of John Henry
Newman during his Life in the English Church. With a brief Autobiography.
Edited, at Cardinal Neivman’s Requcst, by Änne Mozley (London 1891,
I—II). Denna samling är tyvärr ej fullständig, utan kan kompletteras, dels
med en del brev, vilka återgivits i Liddon’s Life of Pusey, dels med
Correspondenee of föhn Henry Neivma?i ivith John Keble and others 183g—
184J, edited at the Birmingham Oratory, London 1917. Här finnas
åtskilliga brev av största värde för belysande av den kris i Newman’s liv, under
vilken de äro skrivna. Brevsamlingarna tillsammans med Newman’s samtliga
arbeten från hans anglikanska tid tjäna som ett komplement och korrektiv
till hans religiösa autobiografi, den ryktbara Apologia pro vita sua (London
1864), skriven som ett svar på ett våldsamt angrepp av Kingsley. E. A. Abbott,
Anglican Career of Cardinal Newman, I—II, London 1892, ger en i mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
