Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 1. Scenen och huvudpersonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
skyggande tro på Guds suveräna verklighet och närvaro hos
människan, och det egna jaget som dess lika ofrånkomliga
korrelat, förblir kärnpunkten i Newmans religiositet. Den
framträder i olika former särskilt i hans anglikanska förkunnelse,
och dess relation till det egocentriska draget i hans karaktär
är uppenbar. Newmans teologi var alltid för honom en
intensivt personlig angelägenhet: det gällde den egna frälsningen.
Och det drag av ctwfulnes, den känsla av det religiösa livets
fruktansvärda allvar, som genomgår hans predikningar,
stammar väl ytterst från den tidiga kalvinska skolningen. Därifrån
härleder sig måhända också ytterst den lidelsefulla åtrå efter
helighet,1 som bildar ett av de starkast drivande motiven i
hans utveckling. Det är karakteristiskt, att adjektivet moral
ofta hos Newman är liktydigt med religiös, och det är ingen
tillfällighet, när samvetet (conscience) blir hans namn för det
religiösa organ, som senare skulle bli medelpunkten för hans
religiösa kunskapsteori. Det blir namnet på själva
personlighetens grundval; andra ha funnit andra benämningar för samma
sak, men ordvalet här visar, hur starkt etiskt orienterat
begreppet är hos Newman.
Ännu ett mycket väsentligt drag i Newmans religiösa
individualitet går tillbaka till denna första utvecklingsfas: »Jag
kom under inflytande av en bestämd bekännelse, och mottog i
mitt intellekt intryck av dogma, vilka, genom Guds
barmhärtighet, aldrig ha blivit utplånade eller fördunklade.» I dessa tidiga
intryck ligger måhända förklaringen till vad som annars måste
stå som ett axiom, nödvändigt för att förstå Newman’s hela
utveckling: kravet på en yttre auktoritet, som svarar mot
individens religiösa sinne, och som, när detta sagt trons enkla ja,
kan diktera för detsamma hela sitt dogmatiska system — och
detta korresponderar mot såväl själens religiösa behov som mot
sedelagens krav, båda dessa sammanslutna till en enhet i
Newman’s samvete.2 Det dröjde väl, innan han skulle utbilda dessa
»Earth must fade away from our eyes, and we must anticipate the great and
so-lemn truth, which we sliall not fully understand until we stand before God
in judgment, that to us, there are but two beings in the whole world, God
and ourselves. The sympathy of others, the pleasant voice, the glad eye,
the smiling countenance, the thrilling heart, which at present are our verv
life, all will be away from us, when Christ comes in judgment.»
1 Jfr Kvrkohistorisk Årsskrift, årg. 21, s. 116.
2 »The mischief of Newman’s view of spiritual things was that it
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
