Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 1. Scenen och huvudpersonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenen och huvudpersonerna
i.3i
då är denna gammalanglikanska teologi för honom terra
in-cognita. Det var först senare han tog upp studiet därav på
allvar, och då i än starkare medvetet kyrkopolitiskt intresse.
Något tidigare hade han börjat stifta bekantskap med den gamla
kyrkans fäder1, men det var ej förrän 1828 han igångsatte ett
systematiskt studium. Ar 1830 antog han ett anbud från Rose
att skriva ett arbete om de fornkristna koncilierna för ett av
denne planerat sammelverk: det resulterade i det mest
betydande av hans tidigare arbeten The Arians in the fourth
Century, som kom ut 1833 (med dedikation till Keble). Det är ett
arbete av obestridlig lärdom och för sin tid ej utan
vetenskapligt värde. Det ledde arianismen tillbaka till dess rätta källa i
Antiokia. Men dess främsta betydelse låg i den inverkan de
studier, varigenom det tillkommit, hade på författaren. Vi ha
härom hans eget tvivelsutan tillförlitliga vittnesbörd i Apologia.2
Det var under detta arbete han på allvar började i fornkyrkan
söka och finna «den sanna exponenten för kristendomens läror
och den engelska kyrkans grundval». Själva uppslaget härtill
anser han sig ha fått från biskop Bull. Nu tog den
alexandrinska teologien, framför allt Clemens och Origines, honom
fången. Han fann en av sina uppgifter i att försvara dess
renlärighet. »Vissa delar av dess lära . .. kommo som musik till mitt
inre öra.» Så den »mystiska och sakramentala princip», enligt
vilken naturen är en parabel och skriften en allegori. I nära
sammanhang härmed stod läran om en disciplina arcani, och
en ekonomi, d. v. s. en adaptation vid meddelande av trons
sanning med hänsyn till omgivningen — vilka båda tankar
skulle komma att spela en ödesdiger roll under Oxfordrörelsen,
mera genom de misstankar de väckte till liv än genom deras
faktiska tillämpning. I de alexandrinska fädernas, väl främst
Origenes’, ängla- och demonlära, gavs ny näring åt de
fantastiska föreställningar i denna väg, som alltifrån barndomen levat
kvar hos Newman, och som städse blevo i okvald besittning av
sitt egna rum i denna underligt sammansatta personlighet. Men
under det att arbetet fortskred, fick ämnet en ny aktualitet.
Fanns här ej en läxa för samtidens betryckta och klenmodiga
kyrka? Var ej den hävdvunna »latitudinariska» teologien med
1 Lettej-s, I, s. 127 ff. (1903: I, s. ni ff.). Läsningen av Milxer’s
kyrkohistoria hade givit honom hans första intryck av fäderna.
2 S. 88 ff. (1908; s. 25 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
