Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 2. Oxfordrörelsen inför samtidens och eftervärldens omdöme. En bibliografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oxfordrörelsen inför samtidens o. eftervärldens omdöme i 53
vetenskapligt eller djupare religiöst lagda litteratur, som följde
efter. En annan grupp av dylika källor har redan förut berörts:
det biografiska materialet, framför allt den rika brevlitteraturen,
till huvudpersonernas, främst Newman’s egen historia.1
Tidigast bland personliga hågkomster står W. PALMER’s
A Narrative of Events connected with the Publication of the
Träets for the Times (Oxford 1843).2 Denna är av intresse
emedan den visar rörelsen redo från vad man skulle kunna kalla
dess högra flygel. W. Palmer hade fått sin uppfostran vid
Trinity College i Dublin, och när han kom till Oxford som
fellow i Worcester College, tillförde han universitetet en fond
av abstrus lärdom särskilt i skolastisk teologi och liturgik.
Hans Origines Liturgicae gjorde epok i liturgikens studium i
England. Han hade genom egna studier nått fram till en
kyrkouppfattning i nära släkt med Rose’s, och i sinom tid framställde
han denna i ett arbete, vars systematiska grundlighet dess värre
är mera framträdande än dess läsbarhet.3 Han var ganska
oberörd av den religiösa entusiasm, som hos de egentliga
ledarna gjorde rörelsen till något större och djupare än en rent
kyrkopolitisk reaktion. Men hans brist på inspiration hade ökat
hans pålitlighet som iakttagare. Skriften tillkom för att hävda
den ursprungliga traktarianismens egenart gentemot den senare
romaniserande flygeln, speciellt W. G. Ward.4
På Newman’s Apologin är det onödigt att i detta
sammanhang spilla många ord. Den har ovan sysselsatt oss som källa
för hans liv, och det är endast när man fasthåller dess starkt
subjektiva karaktär, och jämväl det avstånd i tid, som skiljer
uppteckningen från själva händelserna, som den kan med fördel
1 Den bästa bibliografien till Oxfordrörelsen torde vara den, som S. L.
Ollard sammanställt för i2:te bandet av The Cambridge History of
English Litterature, vilket innehåller en intressant skiss av Oxfordrörelsens
litterära historia av W. H. Hutton.
2 Omtryckt med en inledning och ett snpplement London 1883.
3 W. Palmer, A Treatise ön the Church of Christ. London 1838 (3
uppl. 1842). P. hade även 1832 utgivit en pamflett med titeln Remarks ön
Dr. Amo/d’s Principles of Church Reform. Längre fram kom han i ivrig
litterär fejd med Wiseman. Han skrev också en motskrift mot Newman’s
Development of Christian Doctrine. P. (efter faderns död Sir. William P., f.
1803, d. 188)) är att skilja från hans samtidiga namne W. P. (1811 — 1879)
fellow i Magdalen, som gjorde sig känd för sitt svärmeri för den grekiska
kyrkan, men 1855 övergick till den romerska.
4 W. Ward, IV. G. IVard and the Oxford Movement, s. 244 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
