Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 2. Oxfordrörelsen inför samtidens och eftervärldens omdöme. En bibliografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
användas som källa för Oxfordrörelsen. Få år efter sin
övergång tecknade Newman i berättelsen Loss and Gam (1848)
satiriskt Oxfordrörelsens andliga miljö, därvid skonande lika
litet den skola, vars ledare han själv så nyligen varit, med dess
antikvariska och »katolska» koketteri, som de evangelikala med
sina gudsnådeliga tea-parties. För teckningen av den unge hjälten,
Charles Reding, som givetvis hamnar i den enda sanna kyrkans
sköte, har han sannolikt använt ej så litet självbiografiskt
material.1
Det är intressant att kontrastera den lugnare och
försonligare tonen i Apologia mot den hånfulla satiren i Loss and
Gain. Hela den bitterhet mot sin uppväxts och den tidigare
mannaålderns kyrka, som behärskade konvertiten under hans
första katolska period, kommer fram också i Twelve Lectiires
addressed to the Anglican Party of 1833? vilka på temat om de
anglokatolska principernas oförenlighet med den anglikanska
kyrkans empiriska väsen, sådant det framträtt särskilt i
motståndet mot Oxfordrörelsen, bygger den mest mördande kritik över
statskyrkosystemet. Dessa föreläsningar, i vilka Newman’s
stilkonst firar en av sina största triumfer, visar honom på samma
gång som en invektivets mästare i ännu högre grad än de
tidigare anti-romerska skrifterna. Kort innan den utkom, hade
en annan av överlöparna från anglikanismen F. Oakeley i
Dublin Review för 1863-64 publicerat sina hågkomster; de
utgåvos sedan under titeln Historical Notes ön the Tractaiian
Movement (London 1865). Han har däri jämväl skildrat
sina försök före sin övergång att som en av de första omsätta
traktarianismens principer i praktiken. Han skriver givetvis
från romersk-katolsk ståndpunkt, och hans framställning
representerar sålunda på visst sätt motpolen till Palmer’s. En
medelväg mellan båda håller The Autobiography of Isaac Williams,s
vars författare närmast tog arv efter sin lärare Keble, en tid
stod starkt under Newman’s inflytande, men bestämt vägrade
1 Detta trots att han i förordet förnekar, att han tecknat en särskild
individs historia, eller ens avsett att troget återge »the religious opinions which
had lately so much influence in the University of Oxford».
- Dessa utgöra den första av de två volymer, som i Newman’s samlade
skrifter bära titeln Certain Difficulties, felt by Anglicans in Catholic Teaching,
considered. (Företalet daterat 18 o).
3 Ed. by George Prevost (London 1892).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
