Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 2. Oxfordrörelsen inför samtidens och eftervärldens omdöme. En bibliografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’3° yngve brilioth: n yang lik ansk renässans
står helt oförstående inför sitt ämne, samt ett av en
kongre-tionalist, A. M. Fairbairn, Catholicism: Roman and Anglican
(London 1899), som utgör en på bred religionsfilosofisk basis
vilande studie över hela den process i 1800-talets tankeliv, varav
Oxfordrörelsen är en fas. Detta är ett av de förnämsta bidragen
till den nyanglikanska rörelsens värdesättning, utmärkt lika
mycket genom vidsynthet som genom kritisk skärpa, och även
genom en ej ringa stilkonst. Författaren erkänner villigt den
nyanglikanska rörelsens verkliga betydelse för engelsk religion,
samtidigt som han går skarpt tillrätta med dess
kyrkouppfattning och religionsfilosofi.1
III. En rörelse, som tillförde Roms kyrka sådana konvertiter
som Nevvman och Manning och syntes bereda marken för en
återförening i vida större skala, måste givetvis från
romerskt-katolskt håll följas med största intresse. Detta knöt sig väl
närmast till de stora personligheterna, och i biografiens form
ha vi fått det viktigaste bidrag, som en engelsk katolik givit
till vårt ämne, av W. Ward i den första av de böcker, vari
han skildrat sin faders liv: William George Ward a?id the
Oxford Movement (London 1889).2 Av Nevvmanbiografierna
ha de viktigaste i annat sammanhang anförts.3 Ward’s bok är
framför allt viktig till belysning av den extremt romaniserande
flygel, som W. G. Ward tillhörde och inspirerade, och jämväl
genom sin analys av rörelsens filosofiska sida, vars betydelse
han starkare än någon annan framhävt. Här kan jämväl
nämnas E. S. Purcell, Life of Cardinal Manning (1896). Detta
1 Jag anför Fairbairn’s omdöme om det engelska gudstjänstlivets
omdaning: »The religious spirit of England is, in ali its sections and varieties,
sweeter to-day than it was forty years ago, möre open to the ministries
of art and the graciousness of order, possessed of a larger sense of the
Community of the Saints, the kinship and continuity of the Christian societv in
ali äges. Even Scotland has been touched with a stränge softness,
Pres-byterian worship has grown less bald, organs and liturgies have found a
home in the land and church of Knox, and sonie of the möre susceptible
sons of the Covenant have been visited by the ideal of a Church at once
British and Catholic, where prelate and presbyter should dwell together in
unity.» (a. a., s. 73).
- Härtill ansluter sig skildringen av Ward’s liv som katolik: W. G.
Ward and the Catholic Revival (1893). W. G. Ward hade sedan år 1841
genom artiklar i LUnivers fäst den katolska pressens uppmärksamhet på
nyanglikanismens hoppfulla utveckling.
3 Här må tillfogas: A. Capecelatro, Newvia?i e La Religione Cattolica
in Inghilterra, I—II (Napoli & Bologna 1859).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
