Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 3. Det första anloppet och Via media’s guldålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det första an lopp et och via media’s guldålder 1 73
Beveridge:1 The great Neccssity and Advantage of frequent
Communion. Att därjämte Cosin’s2 Historia Transsubstantiationis
papalis även upptogs i engelsk översättning (nr. 27, 28) är ett
anmärkningsvärt tecken på hur starkt’medvetna Newman och
hans anhängare på denna tid voro om motsatsen mot Rom,
samt om nödvändigheten av dess pointerande. De övriga
omtrycken äro alla från biskop Wilson’s skrifter.3 Dennes
Meditations o?i his sacred Office fortgick genom sju nummer (därav
fyra under 1834).
Under första hälften av år 1835, som jämväl är att räkna
till rörelsens första period, uppträder R. H. Froude för sista
gången i serien med en skrift Church and State (nr. 59) och
The Antiqnity of the Existing Liturgies (nr. 63), och bland
omtrycken möter nu också biskop Bull’s namn.4 Dessa omtryck
beteckna början till den strävan att förankra de för många nya
tankarna i den nationella kyrkans äkta tradition, en strävan,
som snart skulle komma ännu tydligare fram.
I en översikt, som främst har de litterära momenten i sikte,
måste Träets komma att stå i förgrunden under denna första
epok. Denna tid var om man så vill den mest utpräglat
trak-tarianska, då pamfletter av föga tyngd, men åtskillig skärpa
följde tätt på varandra, 65 av de 90 utkommo under denna tid.
Det oregelbundna sätt, varpå de utkommo, vållade åtskilliga
1 William Beveridge, 1637—1708, biskop av St. Asaph, stod de 1’örsta
nonjurors nära.
- John Cosin (1594—1672), biskop av Durham, var en av den äldre
karolinska skolans karaktärsfullaste gestalter, mer anti-romersk och
protestantisk än de flesta av den Laudska riktningen.
3 Thomas Wilson (1663—1755), biskop av Sodor och Man, en av den
gamla höganglikanismens sista och mest tilltalande representanter, vars
vidsynthet och förståelse för olika religionsgrupper, såväl den romerska som den
protestantiska, ingalunda övergick på hans anglikanska beundrare. Keble
utgav hans samlade skrifter (i Library of Anglo-Cathotic Thcology) och ägnade
16 år åt att. skriva hans biografi.
4 George Bull (1634—1710), biskop av St. David’s, stod Beveridge nära.
Han var en av riktningens lärdaste representanter. Hans Defensio Fidei
Ni-caenac prisades av Bossuet, och för sitt arbete Judicium Ecctesiae Catholicae
fick han motta lyckönskningar av bela det franska klerus — ehuru man undrade
på den »protestantiske» teologens användning av ordet katolsk. Bull gjorde
slut på glädjen genom en avhandling om The Corruptions of the Church
of Rome. Robert Nelson skrev hans biografi, och nonjurors sågo i honom
en av sina lärofäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
