Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 3. Det första anloppet och Via media’s guldålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
Dessa tidigare Träets gå ofta i en starkt antiromersk
tonart. Så t. ex. i nr. 20, Newman’s tredje brev om den synliga
kyrkan, som talar om hur varje tanke på förening med Rom är
omöjlig. »Deras samfund är besmittat med irrlärighet. Vi äro
tvungna att fly det som en pest. De ha uppställt en lögn i
stället för Guds sanning; och på grund av sitt anspråk på
oföränderlighet i läran, kunna de ej gottgöra den synd de hava
begått. De kunna icke ångra sig. Det påviska väsendet måste
förstöras; det kan ej reformeras».
Detta är förebud till Newman’s mer djupgående Romfientliga
skrifter från rörelsens andra period. Man kan fråga sig i vad
män den häftiga tonen mot Rom är ett otvunget uttryck för
författarens stämning. Väl berättar han i Apologia om hur starkt
den stränga evangelikalismens anti-påviska nitälskan färgat hans
inbillning. Men troligt är, att Romfientligheten också något
skärptes, i varje fall längre fasthölls än annars skulle skett —
av opportunitetsskäl. Striden om Catholic Emancipation hade
nämligen gjort frågan om förhållandet till Rom aktuellt och
framkallat en upphetsad stämning, och anglikanska lärde hade
uppletat varjehanda vapen ur den gamla antiromerska
polemikens rustkammare.1
Utom författare, som redan bidragit till serien, uppträda
under året ett par nya: av dessa hörde C. P. Edén, författare
till nr. 32, dock aldrig till den traktarianska stamtruppen. A. P.
Perceval åter, som skrev traktaterna 23, 35 och 36, var på
denna tid en av Newman’s varmaste anhängare. Han hade
deltagit i Hadleighmötet och utgav senare den förut citerade
samling av handlingar till rörelsens historia, som speciellt är av
betydelse för denna pretraktarianska episoden.2 Vad som
emellertid mest frapperar, då man överblickar listan av traktater för
år 1834 är det stora antalet omtryck av arbeten av de äldre
anglikanska, till uppfattningen, om ej alla till tiden, karolinska
teologer, som för Oxfordmännen framstodo som kyrkans
klassiska fäder. Så upptogos under år 1834 ej mindre än elva
nummer av omtryck. Först möter i nr. 25 och 26 biskop
1 Välvilligt påpekande av Dr. E. W. Watson, Regius Professor of
Eccle-siastical History i Oxford.
2 Perceval, som var kaplan hos Wilhelm IV och Victoria, begagnade sig
av denna ställning till att föra Oxfordrörelsens talan inför hovet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
