Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
ande.1 När en ande av Newman’s logiska skärpa använder en svag
likhet i avvisandet av vissa missbruk till bevis för förenligheten
mellan två ståndpunkter, som till varandra förhålla sig snarast
som eld och vatten, kan även eftervärlden stundom betvivla,
att det skett bona fide,2 Dock är det väl riktigare att häri se
ett bevis på, hur hans stora patos för kyrkans katolicitet stundom
kunde förblinda även hans skarpa syn. Helgonens anropande
behandlas på liknande sätt: ej varje anropande förkastas i homilierna,
utan blott offrande och nedfallande, vilket händelsevis särskilt
anföres (med anledning av de valda bibelexemplen). Nu
förklarar Tridentinum, att offer icke frambäres till helgonen, utan
till Gud allena — och den önskade slutsatsen kan dras.
Likadant är det med mässan, som behandlas i den anglikanska
bekännelsens XXXI art.3 Här räcker den i artikelns text använda
pluralen (the sacrifice of Masses) till att vända upp och ner på
en tydlig mening. Mässoffret och läran därom kan ej avses.
Utan det gäller blott vissa missbruk med en massa enskilda och
andra mässor. Artikeln vill vidare blott utestänga tanken, att
mässan, oberoende av det en gång för alla skedda offret på
korset, vore ett offer i sig själv. Men att belägga denna
uppfattnings överensstämmelse med Tridentinum, lyckas knappast
ens för Newman’s citeringskonst. Men så till vida har han fått
rätt, som nu knappast någon torde vilja påstå, att varje offer-
1 Se t. ex. dekretets fördömelse mot »affirmantes sanctorum reliquiis
venerationem atque honorem non deberi, vel eas aliaque sacra monumenta
a fidelibus inutiliter honorari, atque eorum opis impetrandae causa sanctorum
memoria frusira frequentari». Mansi, Conciliorum Cottectio, Tom. XXXIII,
sp. 171 (Paris 1902). — En intressant föregångare och parallell till Tract nr.
go är en avhandling av en engelsk konvertit till katolicismen från 1600-talet,
Christopher Davenport (som katolik Sancta Clara). Dennes Paraphrastica
Expositio reliquorum Articulorum Confessionis Angticanae, ett appendix
till hans bok Dens, Natura, Gratia, sive Tractatus de Praedestinatio?ie, de
Meritis, et peccatorum reniissione, seu de Justificatione, et denique de
Sanctorum lnvocatione (Lyons 1634) vill också uppvisa artiklarnas
förenlighet med romersk lära. Se Stork, Development of English Theotogy,
s. 272—275.
3 En genomgående granskning av det sammanhang, ur vilket hans dicta
probantia, såväl ur homilierna som ur Tridentinum, äro lösryckta, skulle
tvivelsutan ställa detta förhållande i än starkare ljus.
3 »The sacrifice (sacrificia) of Masses, in the which it was commonly said,
that the priests did offer Christ for the quick and the dead, to have remission
of pain or guilt, were blasphemous fables and dangerous deceits (perniciosa;
imposturæ).»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
