Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krisen
2 1 i
tanke är oförenlig med den engelska kyrkans
nattvardsupp-fattning.
Tract 90 är och förblir ett ganska sorgligt dokument. Det
visar, hur en verkligen stor man kan bli liten i en falsk och
oklar position, när han står med ett ben på var sida om en
gränslinje och vägrar att erkänna detta faktum. Det är svårt
att ej konstatera en viss dubbelhet, då man jämför Newman’s
senare framställning av saken, med innehållet i det omstridda
aktstycket. Han urgerar i den förra som sin ståndpunkt, att
artiklarna måste tolkas i den katolska kyrkans anda, ej i de
mäns anda, som råkat fatta dem i pennan. Men här hänger
allt (som förut antytts) på det ominösa ordet katolsk. Faktiskt
strävar traktaten att förena artiklarnas lära, ej med fornkyrkans,
utan med Tridentinums ståndpunkt. Här möter redan en skugga,
som faller allt tätare över den progressiva anglo-katolicismens
väg ända fram till nutiden: frånvaron av ett klart innehåll i
katolicitetens förgudade formel. Så har man, då man än en
gång lämnat den statiska anglikanismens trygga ankargrund i
den odelade kyrkans gemensamma lära, omöjligt kunnat undgå
romanismens attraktion.
Man måste förundra sig över att Newman ej alis tycks ha
förutsett den storm han frambesvor.1 Nr. 90 väckte
uppmärksamhet över hela England. Inom en vecka hade den anförts
i underhuset som bevis på universitetets illojalitet mot Englands
kyrka, och kommenterats i tvenne måttfulla Timesartiklar, vilka
röja en hög uppskattning av vad Oxfordrörelsen redan
åstadkommit till kyrkans höjande.2 I Oxford gingo snart stridens
lågor höga. Motståndarne kände, att något måste göras. Som
deras drivande kraft betraktade åtminstone traktarianerna C. P.
Golightly, fellow i Oriel, en gång Newman’s adjunkt i
Little-more, en stridbar och intrigant evangelikal. Men det första
synbara resultatet av agitationen var ett brev till Times,
undertecknat av fyra universitetslärare (ttitors), främst bland dem
A. C. Tait3, den blivande ärkebiskopen. Att med den
trakta-rianska historieskrivningen betrakta detta som ett utslag av
1 Ward, a. a., s. 156.
2 Liddon, II, s. 165 f.
3 En av de tre andra, H. B. Wilson, vann sedermera ryktbarhet som en
av författarne till Essays and Reviews.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
