Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krisen
2 1 i
teologen, den ireniske kyrkomännen Chr. C. J. Bunsen1 (efter
1857 Freiherr v. B.) till en av de faktorer, som skulle tvinga
Newman ut ur Englands kyrka, likaså att ett så äktfött
romantikens barn som det anglopreussiska biskopsdömet i Jerusalem
skulle bli en prövosten för Oxfordrörelsen, som ju oftast
betraktats även den som väsentligen ett alster av romantiken.
Bunsen, som tidigare genom sitt giftermål och genom besök
blivit förtrogen med England, sändes på våren 1841 av Fredrik
Wilhelm IV för att realisera dennes älsklingsdröm: ett
biskopsdöme i Jerusalem, grundat under samverkan mellan Preussen
och England. Detta skulle avse att förskaffa protestanterna en
erkänd ställning i det heliga landet; det skulle också stå i
samband med den engelska judemissionens hospital i Jerusalem.
Biskopen skulle fä sin vigning från den engelska kyrkan, men
erkänna den augsburgiska bekännelsen och den tyska evangeliska
kyrkans ordning. Även för missionens skull vore det av vikt,
att de protestantiska kyrkorna i det heliga landet uppträdde
som en enhet. Fredrik Wilhelm IV hade svårligen kunnat få
en mer hängiven tjänare för att utföra denna plan än Bunsen.
Den var som kommen ur hans eget hjärta. Han lyckades också
lätt nog vinna gehör i England. Arkebiskop Howley och biskop
Blomfiekl i London togo parti för saken, möjligen med ett
hemligt hopp att på denna väg kunna inympa episkopatet på den
preussiska kyrkan i dess helhet. Även om man kan förmoda,
att dylika tankar ej varit främmande för Fredrik Wilhelm IV,
tillbakavisar Bunsen’s änka och biograf misstanken, att något
dylikt legat bakom denna plan, som helt ogrundad.2 De
evan-gelikala ledarne, främst lörd Ashley, hälsade tanken med
hänförelse. Även inom den sittande regeringen (Melbourne’s)
upptogs den välvilligt. Antagligen gick den ganska väl ihop med
lörd Palmerston’s aktiva orientpolitik, i vilken han tidigare fått
stöd också från Preussen. Det var emellertid först sedan den
andra Peel’ska ministären tillträtt regeringen, som parlamentets
bifall vanns d. 5 okt. 1841. Plälften av de nödiga medlen för
1 Bunsens liv, f. ö. en av de intressantaste brytningspunkterna för
1800-talets litterära, politiska, teologiska och kyrkliga strävanden, har skildrats av
hans (engelskfödda) änka i A Memoir of Baron Bunsen (London 1868), även
i tysk upplaga av P. Nippold: Christian Carl f osias Freiherr von Bunsen.
Aus seinen Briefen und nach eigener Erinnerung geschildert von seiner
Witive. Leipzig 1868.
2 A. a., II, s. 166.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
