Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
de som egentligen skulle påverkas därav voro män, som redan
voro på väg till Rom. Det skulle föra dem »från lära till historia,
från spekulation till verklighet», giva dem »intresse för engelsk
mark, och den engelska kyrkan», »hålla dem från att söka
sympati hos Rom, som det nu är». Det är dock betecknande, att
seriens upphovsman ej vågade utsträcka dess plan till att
omfatta även den nyare tidens kyrka. Hans Calendar of English
Saints1 upptar inga namn från senare tid än 1400-talet. Han
insåg också snart, att »några delar av serien skulle bli skrivna
i en stil oförenlig med en ämbetsutövande prästmans ställning»,2
och den började utkomma just sedan han lämnat sitt pastorat.
Men redan efter två nummer lämnade han också utgivareskapet,
och för de biografier, som sedan utkommo, ansvarade endast
författarne själva. Det ändamål, som Newman avsett, kom serien
föga att fylla. Somliga av de medverkande författarne fortsatte
sin inslagna väg till Rom, andra voro och förblevo anglikaner,
för andra åter ledde sysslandet med det hagiografiska materialet
till allmän skepticism. H. Froude’s yngre och ryktbarare broder
James Anthony Froude, som under sina första Oxfordår ej kunnat
undgå Newman’s inflytande, skrev en biografi över ett föga
känt helgon från Alfred den stores tid och slutade den med
orden: »Detta är allt och kanske snarare mer än allt, som är
känt om hans liv.»3
Då en av de unga män, som tillhörde det lilla brödraskapet
i Littlemore, William Lockhart, upptogs i den romerska
nian’s artikel 0111 donatisterna drivit honom att betona tanken på den
anglikanska kyrkan såsom en enhet för sig redan på medeltiden och hur detta givit
uppslaget till Lives of English Saints. Nämnda tanke har sedan i rätt hög grad
behärskat anglikansk historieskrivning: man har älskat att framställa
reformationens engelska kyrka som i stort identisk med den Ecclesia Anglicana,
som i Statutes of Provisors och Præmunire opponerade mot övergreppen
från Avignon.
1 Tryckt i Afiologia (i de senare upplagorna: originalupplagan har i
stället ett bemötande av Kingsley’s angrepp på serien) som Note D.
(jämte Newman’s tillkännagivande 0111 serien, daterat Littlemore, d. 9 sept.
1843). Helgonlistan upptar även missionärer av engelskt ursprung (så ock
Sigfrid, Eskil och David).
’’ A/jologia, s. 339 (1908: s. 211).
3 Gooch, G. P., History and Historians in the nineteenth Century, 2
ed., London 1913, s. 332 f. Ar 1849 utkom Froude’s Nemesis of Faith, där
han delvis skildrar sin egen utveckling, men låter sin hjälte passera vidare
till katolicismens narkos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
