Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Söderberg, Om Gotlands kristnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omvändelseverket
243
Vi hava måst stanna vid minst två århundraden, om vilka vi
intet våga säga annat än detta: Före 700 är det otänkbart,
att någon gotlänning skulle kunnat vara kristen, under
800-talet kan en eller annan enskild ha blivit kristen, och efter gco
kan man antaga — ehuru blott på ganska lösa grunder — att
kyrkor här och där började uppföras.
III. Omvändelseverket,
r. Huru har Gotland kristnats?
Både Gutasagans uppgift 0111 gotlandsköpmännens färder
och hemförande av präster samt den 200 år vida terminus post
quem, vilken vi ovan hava satt för kristendomens införande,
göra det tydligt, att vi här ej hava att skaffa med ett
omvändelseverk på ytterligt kort tid. Tvärtom måste vi antaga, att
den nya religionen så att säga droppat in i det gutniska folket.
Ekhoff yttrar, att Clemens I skall vara byggd av
missionärer.1 Skulle då Gotland vara kristnat av missionärer?
Häremot talar, synes det mig, hela den omvändelsehistoria,
som vi ovan antagit: detta ytterligt långsamma jäsande, detta
från häftiga strider och martyrblod befriade sakta segrande.
Ekhoff anser också, att ungefär samtidigt med S:t
Clemens missionskyrka i Visby byggdes stavkyrkan i Hemse av
inhemske män.2 Det torde också vara, vad vi få antaga om
hela öns kristnande: det är en frukt av gutarnas eget intresse.
Man må betänka, att innan främlingar hittade till Gotland,,
funno säkert gutarna vägen till dem, och Gotland var aldrig ett
vilt och farligt land, vars folk var fruktat, såsom fallet var
med dess grannar. Gutarne kristnades utan besvär under sina
besök i kristna hamnar.
Att däremot dessa kristnade gutar, allteftersom deras antal
växte och intresset därhemma blev större för den nya
religionen, allt oftare medförde i den kristna läran väl förfarna män
hem — det är högst antagligt.
Gotland kristnades således icke varken med väld eller av
särskilt för ändamålet utsända missionärer, utan landet gick,
1 Clem , s. 40.
■ Stavk., s. 128.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
