Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finlands kyrka efter 1809
303
säkert med större skäl påföras den kyrkliga byråkratismens,
det officiella fjäskets och överdrivna tjänstenitets konto, än
läggas ryska kejsarens kyrkliga makt i Finland till last. Stundom
kunde situationen t. o. m. få en något komisk anstrykning,
såsom när en bonde, Heikki Martikainen, på 1820-talet dömdes
för hållande av religiösa sammankomster till 96 rubels böter
och dessa böter genom högställda vänners förmedling betalades
ur H. K. M:s finska handkassa. Överhuvud synes mig det
omdöme vara berättigat, att de ryska kejsarna utövade sin
kyrkliga makt i Finlands lutherska kyrka i överensstämmelse med
denna kyrkas intressen och med iakttagande av för densamma
gällande laga former. Såsom belysande må omnämnas, att i
det kejserliga brev, varmed Alexander I gav sitt bifall till
tillsättande av en kommitté för revision av 1686 års kyrkolag,
kejsaren förklarade, att han sedermera ville »inhämta
Lantstän-dernas underdåniga utlåtande» över kommitténs framtida
förslag. Den utveckling av de kyrkliga förvaltningsorganen,
vilken av tidsförhållandena påkallades, mötte icke motstånd i
Petersburg; sålunda inrättades ett tredje biskopsstift, Kuopio
stift, år 1850, och ett fjärde, Nyslotts stift, år 1895. Av ännu
större betydelse är, att på 1860-talet förslagen till förändringar
av grundläggande betydelse i den finska kyrkans organisation
möttes i Petersburg av sympati och i följd därav kunde leda
till lagstiftningsresultat, och att bemödandena att vidare
utveckla och förbättra den lagstiftning, varigenom den finska
kyrkans förhållande då ordnades, överhuvudtaget icke stött på
motstånd från högsta maktens sida.
En förklaring till att Finlands kyrkliga förhållanden icke
överhuvud rönt i högre grad ogynnsamt inflytande av, att en
betydande makt i den finska kyrkans angelägenheter tillkommit
den grekisk-katolska kejsaren, inneligger däri, att Alexander I
såsom bekant var starkt påverkad av evangelisk kristendom
och i följd även därav välvilligt stämd mot Finlands lutherska
kyrka. En del av de böndagsplakat, han utfärdat, ha en stark
personligt religiös prägel, och man har antagit, att Alexander I
själv personligen inverkat på deras innehåll.1 Alexander I
regerade tillräckligt länge för att i fråga om kejsarens
förhållande såsom Finlands kyrkas överhuvud så att säga skapa
tradition, och denna blev sedermera i huvudsak iakttagen. Känt
1 Se Finska kyrkohistoriska samfundets årsskrift III, s. 70—84
19— 222M. Kyrkohisi. Årsskrift 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
